Norrländska Korrespondenten – 6 februari 1873, sida 2

Sundsmwalla-Poften har blifmwit förffrädt af wåra anmärkningar i lördagsnumret mot åldersprefidentens i första kammaren oförsigtiga tal om trofajt konungskhet och har i ångsten gripit til pennan men tappat fonfepterna. I en upsats i tisdagsnumret kastar S-P. fia in på frågan om monarki eller republik men ej för att utreda henne eller gifwa skäl för den tro, fom i honom är utan endaft för att underrätta fina läsare om wår förtjusning öfwer de republikanska tänkesättens allmänna utbredning i Skåne oc om wår sorg öfwer deras sällsynthet i Norrland. Wi wåga imellertid påstå att mår lördags: artikel war, enkannerligen i fraga om dessa båda punkter, så objektivt hållen att det icke skall af dessa ytranden wara nagon möjligt att erhålla en föreställning om mår känslostämning; men S-P. har alltid vårt att hålla fig till sak. Så mycket mindre funna wi dock ha beklagat Norrlands finnesstämning, enär wi helt bestämt sagt, att den republikanska tanken äfwen här dagligen minner mark. SP. säger widare: det synes wara något wågadt och oförsynt af en främling att bland wårt alwarliga folk söka sprida fina åsigter och till exempel på det som wågas profeterar S.-P. att sden förståndiga () oh uplysta (!) delen af allmänheten skall dra fig undan mår tidning oh fjåmedelst lära of åatt Norrland icke will underhålla ens en republikansk tidning. Det är ide första gången S.-P., i sin beflaganswärda fattigdom (förstå oss rätt!) på skäl, ramdragit wår egenskap af ide-NRorrländing för att dermed wederlägga oss. Allmänheten ffall fäferligen ide wägra wår kollega fitt fullaste erkännande för dess sålunda wisade utsökta grannlagenhet; en rannlagenhet som endast kan jämföras med den fålunda presterade bewisningens oemotstandliga styrka! Och S.-P:s redaktör skall kanske ursäkta oss, att wi icke anställa någon undersökning om hans nationalitet. Ej häller skola mi denna gång inlåta of på det område S.-P. beträdt med fina hotelser mot of. Ty hela werlden wet oh S.-P. kanske bäst att dessa hotelser sedan twå år högst kraftfullt satts i werket men beklagligen utan framgång. OM ehuru wi kunde i i detta hänfeende tilfoga SP. ett förfärligt slag, skola wi icke inlåta oss på talet om underhaäll! År den swenska nationen lycklig? frågar S.-P. och swarar själf derpå jakande. Nåwäl; om med swenska nationen menas fungs liga huset och dess anförwandter, de högre graderna bland krigsmakten till lands och matten samt likaledes de högre graderna bland ämbetssoch tjenstemän och dertill en del af de rike, få är onekligen denna nation lycklig. Men de öfriga, folfet, gemenskapen, de styrda äro de Iydliga? Swaret på denna fråga skall, goda S.-P., wisa Er på det, fom wmwållar missnöje hos wåra republifaner! S.-P. tyder, att wi böra tada oh lofwa huset Bernadotte derför, att wi under def tid gått framåt. Med nöje, få wida S.:P. fan emot wårt bestridande wisa, att det är kungarne fom fört of fram. Wi påstå, att folket nödgats aftwinga funarne af familjen Bernadotte alla de framsteg fom blifwit gjorda! Hwad slutligen angår det fåwitska talet om kungafamiljens swenskhet, behandla wi det i annat sammanhang, då wi komma med några reflerioner öfwer konungens trontal.