Norrländska Korrespondenten – 6 februari 1873, sida 2

—— ——————————— AAccc lupit uppåt fjellet, men knappt har flickungen lärt sig att gå, innan de små fötterna föra henne bort åt det hället. Gud hålle sin hand öfver vårt barn och låte henne ej komma på fjellet. Så snart lilla Anna kunde förstå hvad som sades henne, berättade modren för henne om ett styggt troll, som bodde uppe på berget, som tog alla små barn och gjorde dem illa, om de kröpo upp på hans fjell. Barnet stod och såg på berget! lusten drog henne ditupp och fruktan hölt henne tillbaka. men knappt kom hon utanför huset, innan hon måste bort till fjellet och blicka upp åt detsamma. Men modren passade noga på och slog kors öfver barnet hvar gång hon, lät henne gå ut. Det var en vacker, varm sommardag, de mannen och hustrun följdes åt till kyrkan, der ett bröllop skulle firas. Då sade madreo till. tjensteflickan: — Passa noga på barnet och låt henne ej slippa ur rummet; kommer hon upp på fjellet så är hon förlorad. Solen sken så vackert in genom rutan, der lilla Anna satt med tårarne på kinden och önskade, att hon finge vara ute och leka i det gröna gräset; då blef tjensteflickan vek om hjertat och tog Anna vid handen. — Du skall få leka ute med blommorna på ängen, om du vill vara ett snällt barn och lofva mig att inte komma fjellet nära. Anna lofvade att stanna utanför huset, men hvart hon såg hän, stodo röda bär och dem måste hon plocka. Men altsom hon närmade sig