Norrländska Korrespondenten – 4 februari 1873, sida 3

Det berättas om en enfa, hwars fader föddes 1679 och hwars man dog att 1728, att hou täflade med fin dotter om en af domkapitlet i VWeriö på förslaget uppsatt ung kollega från Wexiö skola, och detta ehuru hon redan en gång färut, nemlis gen wid fadrens göd, blifwit tonferverad genom domkapitlets försorg. Dottern och kollegan hade fattat lärse för hwarandra, och flickan uppbjöd alt för att förmå de röstegande att rösta till förmån för henne. Men mamma hade nyclarne till kaffe riet och källarne, och derut trakterades gubbarne rundeligen, så att, då kollegan hällit fin profpredifan, en deputation inkom, fom lofwade honom hmwars enda röst. om han bums och deputerades närwaro friade till enkan. Kärleten till dottern och begäret till pastoratet stridde inte länge; förlofnin. gen firades och rösterna följde — lifsom äfwen ett 30-ärigt olyckligt äktenskap.