syrtliga befodringswäsendet och pastoralexamen, mils a wi meddela följande aneldot. Berättelsen lyder om följer: En fiicka af en detydande medelttaRgs lagt besannas deflorecerad och angaf en högmälbor ren förförare. Fadren blef eld och lågor, Rilsrådet Becksriis ombads att förlika saken. För åttenskfap war förföraren för hög efter den tidens allmänna degrepp. Men B., hwilken drifwits ur senaten mot sin konungs milja af en retad ofrälse oponion och nu fom bäft hörde omtalas de franska skröcksce nerna under revolutions utbrottet, ansåg nödmäns digt att i godo uppgöra den linliga saken. Han rågade den unga flickan, om hon ej i fin tidiga ungdom egt böjelje för någon annan. Hou nämns de då prestmannen R., men fom det allmänt an: dogs, att han war så swag i sina studier, att han aldrig skalle mätta taga pastoralexamen, få hade jon, på fina föräldrars råd, undertryckt fin böjelse och under detta bemödande kastat fig i nöjenas )wirfwel, hwaraf den närwarande olyckan torde ippstått. Nu rälnade hon ej på att han skulle år er wända fina tankar till henne, som redan förlo. vat sitt goda namn och ryckte. B. eftersänder dock nagistern och frågar om han wore färdig att äf ven under nuwarande förhållanden ätta m:Ue N. MN., om han komme derigenom pastoralexamen och finge tt pastorat, fom bortgafs af en bland grefwens vänner. Magisteru jalade med uppräckta händer, örlofningen firades och fästmannen erkände fig tyldig kyrkan 1 rdr 16 filing banko. Nu begaf ig prestmannen till Lund med ett bref från excel ensen till biskopen. Det war wid en hösttermins pörjan. Biskopen läser: J denna slagtetiden änder jag hr bistopen en oxe ... Biskoven af öryter: Hr Exc. är alt för nådig, lägger bref vet ifrån fig, ber prestmannen wara wälkommen till den examen, han sade sig önska, och tillägger: (Så till mar docent Wieselkvist och helsa Honom fråu mig att han — jag wet han kan det — gör tit. färdig att till första pastoralexamen, fom Hål. les, infinna fig.7 Presten tackar, bekänner wisst, itt hans lärdom war ytterst tien; men får än en gång försäkran, att, blott Han begagnade docentens lexioner, ffulle alt gå bra, hwillet han med det hemresande budet kunde försäkra H. Ex. Biskopen stulle nästa postdag sjelf uppwakta med ett bref. Den extra ordinarie okunnige och oläraktige preftz man bugar och går. Biskopen blef sannolilt nåaot flat, när han fom ned på gården för att se slagtoxen, äfwen om brefwet, läst till slut, ej gjor: de fart för honom, att nådig grefwen behagat anwända en metaphor. Men hans löfte war gifwit, och när examen kom och examinanden war inlärd att förklara sig något döf, blef han admitterad, fast han ej jå tydligt kunnat höra biskopens frågor, att swaren drabbat få rätt. Med de öfriga exa minatorerna fom han till rätta på det wanliga sättet. Hela saken berättades sedan fom ett fnil: ledrag af riksrådet Beckfriis.