och nedanför stå i nischer bilder af de tre andra griftinvånarne med en kort lefnadsbeskrifning i guldbokstäfver nedtill. Otvifvelaktigt skall den aflidne exkejsarens stoft till sist få sin plats i den graf han sjelf valt och låtit uppföra åt sig i St. Leu. Det skulle vara en storsinnad handling af Franska republikens president och nationalförsamling, om de tilläte att Napoleon den tredjes lik med ens finge föras till grafven i St. Leu och att de landsförviste medlemmarne af familjen fritt finge komma och visa sin hädangångne hufvudman den sista hederstjensten. I grafven bör all fiendskap jordas, oeh eftersom ändå med kejsaren imperialismen sjunkit i grafven, så vore en dylik höflighet denna gång lika vacker som ofarlig. (Slut.)