Norrländska Korrespondenten – 4 februari 1873, sida 2

hvars befallning hertigen af Enghien blifvit skjuten. Han lät vräka ut kistorna och nedrifva grafkoret; men var nog medgörlig att låta pastor i St. Leu inrymma de utkastade i sin kyrka, der förut medlemmarne af Montmorencys ädla slägt fått sin hvilostad. Dit kommo ytterligare två napoleonider. Ludvig Filip kunde icke tåla, att Ludvig Napoleon, som var vid lif, uppehöll sig i Frankrike, men tillät att hans bror, den unge eldige republikanen Napoleon Ludvig, fick nedsättas i St. Leus grafhvalf, när han år 1831 aflidit i Forli, efter att jemte brodren ha tagit del i den misslyckade resningen i påfvestaten. Dit fick också fadren, för detta kungen af Holland, flytta, när han 1846 aflidit i Livorno. Fyra medlemmar af napoleonska familjen hvilade således redan i St. Leu, då Napoleon den tredje gjorde det andra fåfänga försöket att få ett grafkor åt de sina i St. Denis. Den nyss hädanfarne kejsaren fogade sig i omständigheterna och beslöt att kyrkan i St. Leu skulle blifva familjens sista bostad. Han gaf byn namn af KÄNapoleon St. Leuo, ombygde och utvidgade kyrkan med stor kostnad och lät uppföra ett särskildt grafhvalf i koret, hvilket invigdes genom inflyttning af de fyra döda, som redan funnos på platsen. Pelarne, taket och murarne i kyrkan äro tätt öfversållade med kejserliga bin och i fördjupniogen bakom altaret fins ett ståtligt monument af hvit marmor, öfver hvilket sitter en tafla föreställande den helige Napoleon, i något obekväm ställning hvilande på ett moln. Minnesvärden krönes af en bild i kroppsstorlek af f. d. kung Ludvig,