yctst JUUL ocsså MVYUL tbtoöc INCUPAHTVU emtbafst CH föga betydlig afwerkning. (e. Rorrb.Pi.) Annu en gång en lifstidsfånges lefnadssaga. Så wäl för Sundbo häradorätts ledamöter, fom för den i tingsfalen til trängsel samlade menigheten, war det 8 januari på aftonen förwisso en öfwerraskning, då den för stöld misstänkte och tilltalade mannen rätade på sig och i wäl walda ordalag anhöll om ordet, för att afgifwa en fanns färdig berättelse om, hwar och när han blef född och upfostrad samt huru och hwarest han tillbragt sin tid efter den dag, då han första gången begick Herrans heliga nattward. — Wid ett föregående rättegångstillfälle ytrade denne brottslige person, medan han ännu ansågs lida af lamhet och finnes förwirring: Mystiken skall wara tyst; sedan blir det ett stort werk, när det blir färdigt. Nu fade a fig hafwa beslutat, att afkasta den mystiska löja, hwarunder han genom tillstötande omftändigheter och andra personers feltag warit dold. Han berättade nämligen: nu, ehuru med låg röst, meii dock så tydligt och sammanhängande, att mången frestades tro, det han upläfte en forreft skrifwen berättelse: — att han beter Lars Fredrik Rylander, men ide Karl Johan Lindberg, såsom han af miptag blifwit kallad; — att han föddes i S:t Nikolai församling i Stockholm år 1821; — att fadern då innehade tjenst wid tullwerket oc att modern tje nade hos ett förmöget herrskap i Stockholm; — att föräldrarne blefwo efter sonens födelse fammans wigda, men dogo fort derefter i en då gängse farsot. Moderns husbonde dog äfwen fumtidigt i jamma farsot, och hans efterlemnade maka uptog då den faderoch moderlöse Cars Fredrik fom fosterbarn. J hennes hus wistades gossen, tills han war omkring 7 år gammal, då fostermodern flyt tade från Stockholm till en hennes syster, som war bosatt i Gamla Upsala, dit hon ej kunde medtaga sin fosterson, utan skickades denne till en hans föttseliga moster, fom war gift med en förmögen gårds: egare i Lindesberg. Hos dessa personer åtnjöt Lars Fredrik en god och wårdad upfostran, tills han första gången begick Herrans heliga nattward. Strax derefter antogs han som lärling å apoteket i Lindesberg. Under en badning i sjön fick han en sat 4å och då det antogs såsom säkert, att han följd af denna olycka skulle blifwa mindre lämplig för apotekareyrket, gjordes han till kypare å stadens källare, fom då för tiden innehades af apotekaren. Under den tid han tjenstgjorde sasom fyr pare, formerade han en ömmare bekantskap med en flicka i Lindesberg och sammanaflade med henne twänne barn, hwilka, likasom modern, ännu lefwa. Någon tid sednare antog han platsa fom fällarföreståndare i Nora stad. Han erhöll här 1200 rdr i årlig lön, jämte procent å nettobehallningen, hwadan han, fom war mycket fparjam, jamlade en förmögenhet af omkring 3,000 rdr. Slutligen beslöt han att lära fig något lönande handtwerk för att funna försörja fig med hustru och barn, och för den skull ingick han förbund med en garfware, att under tre år få lära fig garfweriyrket hos honom; men efter blott ett års förlopp dog husbonden, och lärlingen Rylander war nu utan plats. Han refte derför till Örebro, der han erhöll plats hos en af stadens garfware, under wilkor att gå sasom lär: ling 2 år. Sedan denna kurs war genomgången, reste Rylander till Köpenhamn, hwarest han, ifälskap med en annan ung swensk, lefde ett gladt lif i omkring fyra månaders tid. Återwände derefter öfwer Göteborg och Örebro till Stockholm, der han trädde i tjenst å Westinska garfweriet. Efter åt: skilliga resor, som han sedermera företog hit och dit inom landet samt till Åbo i Finland, återkom han omsider till Lindesberg utblottadt tillständ och uppehöll fig hos fina slägtingar. En dag erhöll han underrättelse, att i Smedjebacken funnes plats för en kypare, och för att erhålla denna an: ställning begaf han fig dit; men wid hans ankomst war platsen redan uptagen, hwadan han nödgades att, utblottad, som han war, bege fig gående tillbaka till Lindesberg. På mwägen dit träffade han tillsammans med en snickaregesäll, fom inledde Hoz nom, Rylander, på ett företag, som gjorde honom olycklig för hela lifwet. J såällskap med snickaren begick Rylander der nämligen inbrottsstöld, hwarwid tillgreps en summa penningar och ätskilliga sidenplagg. Rofwet delades, och brottslingarne åtskildes samt återsågo aldrig hwarandra. Wid sin hemkomst skänkte Rylander sin kusin en af de stulna sidendukarne, och själf iklädde han fig en stulen fidenwäst. Härigenom blef han uptäckt. Försök gjor des af slägtingar och wänner att med penningar nedtysta saken, men förgäfwes. Han dömdes nu till watten och bröd och kyrkstraff. Kort efter un: dergåendet häraf, begick han åter en mindre stöld, greps, dömdes och fändes till Långholmen att der hållas inspärrad trenne år. Från Långholmen lyce kades han att rymma, och begaf sig på mäg till Nerike, der han antog arbete hos en schaktmästare wid en under arbete warande järnwäg. Han ups täcktes dock genom en falsk wäns försorg och arresterades, men rymde ånyo under en fångtransport. Sri fom fågeln, wille han dock skydda fig mot föl: den, och tillgrep derför ur en rik mans förstuga en pels; men bunnen blott till närheten af Falun,