)aledes synas wara for socknen i un helhet Hog förderfliga. Wid företagen öfwerläggning härom wille socknemännen först hafwa den mening uttryckt, att ingen laglig wäg för kommunen stär öppen att förhindra den enskilde att sälja sin skog med hwilka wilkor som hälst, samt att meningen icke wore att klandra de köp, derwid sådana wilkor fästas, att skogens framtida bestånd ide äswentyras. Men då det genom talrika exempel wisat fig, att afhandlingar upgöras om afwerkning af skog till altför små dimensioner, ja ända till alt skeppningsbart wirke, så synes ett sådant förfarande i högsta måtto skadligt få wäl för den enskilde fom för kommunen samt flutligen ledande till stogens förstöring, hwaröfwer socknemännen uttryckte sina bekymmer och sitt ogillande. Då wid köpen icke ens göras un: dantag för husbehofswirke oh wedbrand och då säljarena dot ide funna umbära dessa, få låg den tanken nära till hands, att åtminstone det nöd: wändigaste måjte hemtas från annat Håll och an: dras skogar för ändamålet bli skattade. Nekas fan ide, att en stor osäkerhet för eganderätten härigenom fan uppfomma famt att i jamma mån fom antalet af sådane skogsköp förökas, i lika grad ökas od antalet af dem, fom behöfwa anlita andras skogar —i lyckligaste fall mot beme men kanske Näast utan — och slutligen mäste skogen blifwa uthuggen äfwen för den, fom fjälf fört spara densamma, eller oc blir denne härigenom twungen att i fin ordning försälja skogen för att ätminstone få något, då han fer att den i alla fall förswinner. Widare erinrades, hurusom ffogen alltid warit ett godt hjelpmedel under hårda är, i det att den lemnat en högst behöflig biförtjenst när åkrarnas grödor felslagit. Men hwar skulle denna biförtjenst tagas af den, fom redan förjålt fin skog med allt hwad derifrån kan afskeppas, ware sig under namn af sparrar, pitprops eller stör? Derjemte föreföll det påtagligt, att ett hemman, hwarifrån skogen sälunda blifwit afyttrad, wid försäljning måste sjunka i wärde, i följd hwaraf dess taxeringswärde jemwäl faller. Härigenom lider kronan förlust och alla de utgifter inom kommunen, hwilka efter detta wärde utgå, drabba andra ffattskyldige med jämnt få mycket högre belopp, fom de för hwarje sådant hemman minskas. Och ny: hemman, som lösas till skatte, der skatten wanligen är hög endast på grund af den befintliga skogen, men den odlade jorden jämförelsewis obetydlig, dessa måste sannolikt råka i ödesmål, om skogen på sädant sätt afyttras. Wäl kunde man icke före: ställa sig, att alla säljare anwända de wid skogens försäljning upburna penningarne illa, och wäl hade man sagdt, att de hårda ären marit en god lär dom till sparsamhet oh omtanke; men man fruftade att den goda tiden altför snart utplånat minnet af denna lärdom famt att den böjelje för öfwerflöd och onyttiga utgifter, fom städse will winna insteg, på många händer ffall förleda till ett föga fruktbringande bruk af den köpeskilling, fom synes få lätt förwärfwad. För att hämma denna misshushållning med enskildas skogar, och då intet annat medel syntes stå till buds, förklarade sig de närwarande socknemännen willige att underkasta fig exportförbud för alt wirke, fom är till dimen: sionen mindre, än hmwad fom fan anfes förenligt med skogens framtida bestånd, få länge en ordnad hushållning dermed ännu saknas, äfwensom att alt det till förfäljning afsedda oh tjenliga wirke må utstämplas, hwilket man ansåg funna werkställas af jägeribetjeningen utan kostnad för skogsegaren, emedan en sådan åtgärd förmodades medföra en stor lättnad i bewakningen å kronans skogar och altså lemna tid till en dylik utstämpling. Som emellertid sådane band att hålla skogsafwerkningen inom behöriga gränser för närwarande saknades, åstadkom för socknemännen intet annat, än att öfwer merberörde skogsköp och i allmänhet öfwer en för skogens bestånd skadlig afwerkning uttala sitt ogillande oh fina bekymmer, samt att mwänligast upmana såwäl säljare fom köpare att af omtanke för wår framtid hafwa förbarmande med wåra skogar och icke låta en tillfällig och kanske snart förgående winst leda till förskingring af ett arf, som wi fått af wåra fäder, och som wi böra bewara åt wåra efterkommande. På julaftonen hölls sockenstugan ett af rika dagsmannen A. Bäckström utlyst talrikt bewistadt möte rörande samma ämne, och uttalades derwid jamma mening fom mid kommunalstämman. J fråga om de åtgärder, fom funna och böra midtagas för att hindra oloflig skogsåwerkning och mana till laglydighet, upstod en längre diffusfion, hwarwid flere talare yttrade fig. Enligt desses fommanjtämmande mening, wore det swårt, om, ide omöjligt att, under nuwarande förhållanden, förekomma oloflig afwerkning på enskildes skogar, hwilka frågan nu gällde. Då likwäl denna egendoms bewarande från förstöring är för orten en lifsfråga, syntes det aldeles nödwändigt, att den enskilde skogsegaren underkastar fig någon begränsning i begagnandet af fin skog, derest han på famma gång fan mwinna en ftörre trygghet emot ffogens olofliga afwerkning. Ett medel härtill wore utan twifwel förbud mot utskeppning af smärre biz 120 . nana KA 2 PDe