ooo FY OPM SMET SUM 11U RVIT Päetitetttärtto VIN tilltagande ålder och aftagande krafter — få utgör det likwäl för mig en tillfredsställelse att i denna min egenskap af alderspresident få tillfälle framföra en wälkomsthelsning till denna högt ärade förjamling, hwilken nu för första gängen fammansträder för att rådpläga oc besluta om landets angelägenheter. Sedan eepresentationsreformen infördes, är detta den tredje gången fom nya wal egt rum till den afdelning inom representationen, hwars bestämmelse det i fråmsta rummet måste wara att, såsom utgången från landets alla särskilda delar, uttrycka dessas behof och önskningar. Att wid sådant förhållande en större eler min: dre omwexling af personer wid walet förekommer, tillhör saledes själfwa sakens natur och torde derför ej heller böra anses sasom någonting mindre önskwärdt. Det gemensamma arbete, som förestår of, fommer utan twifwel att taga alla goda krafter i anspråk; men liksom det onekligen är lättare att bewara en sak, fom man eger, än att förft förmwärfwa densamma, få böra-wi äfwen tacksamt erkänna, att wara bemödanden för ett älskadt fosterlands lycka och förkofran underlättas af gynnsamma omftändigheter. Ty hwem kan neka, att wi befinna oss i lyckliga förhållanden! Hwar är det land, hwars ställning wi skulle ha skäl att wilja utbyta mot wår egen? Swar finnes det folk, som, aktadt af andra och utan tmifwel berättigadt till en sådan aktning, mera lugnt oh ostördt fan arbeta på fin såwål andliga som materiela förkofran i alla riktningar? De yttre politiska stormarne skola — wi böra kunna hoppas det — lemna oss oberörda, och några anledningar till swårare förwecklingar i wåra inre förhållanden finnas, lyckligtwis, numera ej heller. Wi ha nyligen fett ett omwal till denna kammare försiggå utan något fpår till den oro och rörelse, som en dylik åtgärd få ofta framkallar i andra länder; och en annan tilldragelse af ännu långt större betydelse, fom ej fällan inom andra stater åtföljes af wåra politiska skakningar, nämligen att en ny konung bestigit tronen, har här egt rum, utan att medföra någon annan påföljd än mäckandet af en allmän sorg och saknad wid bortgången af en konung, som förstod att winna sitt folks kärlek oc tacksamhet, samt af glada, tillitsfulla förhoppningar i afseende å den framtid, fom förestår. Oh i denna tanke om en ljus oh lyckosam fram tid för ett älskadt fosterland finna mwi ju alla ett föreningsband sins imellan, få att, äfwen om wåra åsigter i ett eller annat fall för öfrigt skulle dela fig, wi likwäl med samma warma känsla funna förena oss i en gemensam önskan, att Gud må bewara konungen och fäderneslandet! Efter att hafwa mottagit talmansklubban, höll hr Lagerbjelke följande tal: Mine herrar! Då wi nu åter samlas till för nyade riksdagsarbeten, dröjer tanken med wemod wid den tid, som förflutit sedan wi efter slutade arbeten sist åtskildes. Brödrafolken ha under denna tid förlorat en af dem båda lika älskad konung, och om den swåra sjukdomen redan förut lät befara konungens tidiga bortgång, kännes icke derför förlusten mindre smärtsam, då den inträffat. Det är dock ide genom tom klagan som den folkkåre konungens minne bäst hedras oc bewaras. IWerfksam idrott till fäderneslandets wäl öfwerensstämde alltid mest med hans fosterländska sinne, liksom wenne folks odelade kärlek blifwit hans skönaste ärestod. Wända wi deremot blicken mot framtiden, är den utsigt, som möter, belyst af förhoppningar, berättigade genom wissheten att Sweas ärorika tron äfwen nu innehafwes af en konung med ädla egens skaper, wärdig fin stora företrädare; en konung, under hwars erfarna och skarpsynta styrelse fam hällsutwecklingen fan och skall fortgå till uplysning, frihet och förädling. Lifwad af sådana känslor, oh under en mördnadsfull önskan om lyda och framgång för fam marens nu förestående wigtiga arbeten till ett älskadt fosterlands sanna båtnad, anhåller jag wördsamt att i herrarnes wänskap och förtroende få wara innesluten. Ör Asker ytrade i sitt helsningstal till andra kammaren: Mine herrar! Försynens underbara skickelse har i dag fört mig fill en plats, der jag wäl wet att kummaren eger makt att mot mig framställa större arspråk än jag kan upfylla. Men äfwen i sådant fll är det en medborgerlig pligt att ställa fig till kmungens och fosterlandets tjenst, oh denna fam hällsfordran eger bättre rätt än hwarje enskild betänklighet. Med bewarad hågkomst af lagarnes syftemål att främja det regelbundna statsskickets utweckling, skall jag i utöfningen af mitt answarsfulla wärf oafflåtligt bemöda mig att imellan ffiftande meningar föra talmansklubban med owäld. Om denna försäkran winner stöd af mitt hand: lingssätt, wågar jag tillförse mig det undseende, inr at (-tIräckliaa fkraffoer nåkallas