Moster Tandvärk. Af UH. C. Andersen. (Ur Förf:s Nye Eventyr og Historier). öfversättning. (Forts. från n:r 10.) — Var det en falsk tand, sade bryggaren och smålog, så kan det endast betyda, att ni mister en falsk vän. — Ni är en oartig gammal herre, sade moster så förargad som jag aldrig sett henne hvarken förr eller senare. Efteråt sade hon, att det blott var spektakel af hennes gamle vän; han vore den ädlaste menniska på jorden, och när han en gång doge, blefve han en liten Guds engel i himmelen. Jag funderade mycket på den förvandlingen och om jag skulle vara i stånd att känna igen honom i hans nya skepnad. Då moster var ung och ban äfven ung, friade han till henne. Hon besinnade sig för länge, blef sittande, blef altför länge sittande, blef altid gammal mamsell, men altid trofast väninna. Och så dog bryggare Rasmussen. I1Ian kördes till grafven i den dyraste likvagnen och hade stort likfölje, herrar med ordnar och i uniformer. i Moster stod sorgklädd vid fönstret med alla oss barr, på lillebror när, som vi fått oss för en vecka seen. Nu var likvagnen och sorgtåget förbi, gatan tom; moster ville gå, men det ville jag ej. Jag ntade på engeln, bryggare Rasmussen: han