Norrländska Korrespondenten – 21 januari 1873, sida 3

m — ? NN VN — — NV MM nn tv PT TTT Ve Forts.) Från utlandet. England. Kolgrufwe-öoch järnwerksarbetarnes i södra Wales arbetsinställning fortfar, sedan den 9 dennes i Darlington hallits ett nytt af många tusen arbetare besökt möte, hwarwid någon öfmerensfommelje med arbetsgifwarne ide kunde träffas. Arbetarne ha förklarat, att de skola underkasta fig en 10 procents förminskning af dagspenningen, få framt grufegarne med sista årets räkenskaper funna bewisa nöodwändigheten af denna indragning, för hwilket ändamal opartiske män borde få tillfälle att je böckerna. Men härpå wilja arbetsgifwarne icke gå in. Arbetsinställningens följder börja redan att bli kännbara. Enligt Times ha stora westra järnbanans werkstäder i Swindon måst uphöra med lina arbeten i följd af brist på kol. Hela södra och westra England afwattar med stora bekymmer och mycken oro utgangen af denna förtwiflade kamp mellan arbetarne och deras principaler. Paris den 15 jan. Det af trettiomannautffottets ena underafdelning utarbetade lagförslaget innehåller wäsendtligen följande bestämmelser: Pre sidenten underhandlar med nationalförsamlingen genom budskap, hwilka upläsas af ministrarne, men eger rätt, i fall af behof, att uttala sig i nationalförjamlingen, hwilken då bör förut deront under rättas. Diskussion får ide ega rum i presidentens närwaro. Sadana lagförslag, fom warit föremål för skyndsam behandling, skola offentliggöras inom tre dagar, och alla öfriga lagförslag inom en månad efter det de blifwit afgjorda. Efter national församlingens uplösning skall den lagliga matten utöfwas af twå famrar, rörande hwilkas wal och befogenhet kommissionen utarbetar en lag. Thiers, som war närwarande i trettiomannautskottets session, uttalade sig på det försonligaste, men ytrade betänkligheter emot nästan samtliga lagbesiämmelserna, synnerligast emot formaliteten angående budskapen äfwensom emot upskofwet på en mänad med offentliggörandet af wissa lagar; Thiers önskade i stället att detta upskof skulle ökas till fyra månader. Napoleon III:s död och dermed sammanhängande förhållande sysselsätta för närwarande i främsta rummet den europeiska pressen. Tidningarne öfwerflöda af detaljer, rörande dels exkejsarens sista stunder dels hwad fom i anledning af hans frånfälle tilldragit fig. Wid dödstillfället woro tillstädes: kejsarinnan, läkaren, dr Goddard och den romerskkatolske presten: Kort före kl. 10 på förm. då den sjukes tillstånd blef oroande, for grefwe Clary efter den tejserlige prinsen, fom war kvar i krigsskolan i VWoolmid. Fastän resan dit och derifrån förfiggid med största möjliga haft, hann prinsen likwål icke hem förrän 15 minuter efter det fadern utandats jur sista suck. Telegram om händelsen afsändes genast till drottning Victoria, prinsen och prinsessan af Wales samt en del andra furstliga personer — bland andra enkedrottning Fofefina af Swerige och Norge —, ifrån hwilka fwar med beklagande af den sorgliga underrättelsen genast ingingo. Prinz sen af Wales mottog underrättelsen under ett besök hos fir Anthony Rothschild på dennes gods Ashton Clinton. En taterrepresentation, som der skulle ega rum samma afton, blef inställd. Under de sista 20 minuterna war kejsaren nästan alldeles medwetslös; od då han dött, trodde till och med läkarne till en början, att han war blott afswimmad. Hans gemål öfwerwäldigades helt och hållet af smärta wid dr Conneaus förklaring att kejsaren upgifwit fin sista suck; bon sjönk tilljammans utropande: West impossible. Union Medicale innehåller följande märkliga meddelande, som tidskriften erhållit af professor See. Den 1 juli 1870 tände sig kejsar Napoleon mycket illamående, hwadan en konsultation rörande hans tillstånd egde rum mellan doktorerna Nelaton, Ri cord, Fauvel, Corvisart och See. Enligt deras sammanstämmande tanke, angaf diagnosen tillwaron af sten, oh de anfågo alla, att en operation genast borde ske. Dr Conneau fick i updrag att med: dela kejsarinnan Eugenie denna läkarnes mening. Men af politiska stäl upsköts saken, och den swåra sjukdomen, som till en början lätteligen kunnat botas, men hwars natur förwärrades för hwarje dag, fick fortgå under twå och ett halft år. Union Medicale tillägger att, om kejsarinnan den 1 juli hade fått weta sanningen, ffulle kejsaren antagligen ha blifwit botad och Frankrike skulle ba fluppit det krig fom förklarades den 3 juli 1870. Enligt telegram från Versailles, skall ertejfarinnan Cugenie till franska folket utfärda en protlaz mation Ann Hllförnnanstmar 44 hav pe — — — — — — — — — — 2 II 292