Slutet af ett år. (Fritt efter Emile Sourestre) (Forts. från n:r 8) För det första, herre! Brist på rörelse Ni bor här, som en råtta i en ost, utan luft utan förstörelse. Ni sitter fastnaglad vid e pulpet; er gång är mellan ert hem och kontoret och intet mer. I följd deraf är det dålig med blodomloppet, vätskorna bli tjocka, de overksamma musklerna taga ej del i det helas nåringssorger: magen försvagas, hjernan uttröttas. — Föor det andra: Oregelbunden matsmältning. Nycken är er kock; magen behandlas som en. slaf, hvilken måste mottaga hvad helst man ger; men han hämnas gräsligt, liksom altid. slafvar hämnas. — För det tredje Alt för mycket vakande. I stället för att anvärda natten till sömn och hvia, förslösar ni den på läsning eller på spel, dans och frosseri. Är det väl underligt, om man sedan dagen derefter känner olust, otrefnad och matthet? — För det fjerde: Alt för vekliga vanor. Instängd i er kammare, omgifver ni er med oräkneliga hlemande försigtighetsmal: innanfönster, mattor för fötterna, stoppad fotsidd nattrock. Vid minsta köld sätter ni er midt framför brasan. Och när ni går ut — skennfodrad pelsrock, utanstöflor och ylleduk om halsen. Och tack vare alla dessa försigtighetsmått: ni får snufra vid minsta blåst, vanliga stolar gora er styf i kroppen: ni behöfver blå glasögon för att uthärda dogens ljus. Ni har velat bereda er njutningar och ni har i stället beredt er krämpor af alla slag. — För det femte: .