skrifras dig, ty du har endast varit en rymd, inom hvilken Gud hade betecknat min väg, en mark, af hvilken jag skördat hvad jag utsått. Jag skall älska dig för de timmar af glädje, du låtit mig njuta; jag skall älska dig till och med för de lidanden, du låtit mig genomgå. Hvarken fröjder eller lidanden komma från dig; du var endast deras utstakade tid. Fall derföre i frid tillbaka i evighetens djup, och vare du välsignad, du, som i stället för försvunnen ungdom gaf mig erfarenhet, i stället för omogna förhoppningar, blida, lyckliga minnen; till vedergällning för ringa ljenster gaf du mig mycken och oförgätliga kärlek ! (Slut.)