Norrländska Korrespondenten – 18 januari 1873, sida 3

—A11U1C)DDGTLIC öcttogo ftebrtgt t itutttoöctftt. Frän utlandcet. Frankrike. Napoleons död blef bekant i Paris klockan omkring 3 e. m. den och spridde fig genast som en löpeld öfwer hela staden. Nästan öfwer alt kunde man höra, att dödsbudskapet mottogs med en wiss tillfredsställelse; minnet af alla olyckor, fom exkejsaren bragt öfwer Frankrike, watnade åter till nytt lif, de hårdaste uttryck fäldes, och blott fällan ytrades ett mildare omdöme om den aflidne. På börsen, der nyheten blef känd straxt efter klockan 3, höjdes genast priset på franska statspapper. Treprosentsräntan, som nyss förut onterats 53,9, steg genast till 54, emedan man i exkejsarens död fåg en ökad borgen för Frankrikes lugn och trodde, att en af den numarande ftällningens största swårigheter derigenom blifwit undan: röjd. Bonapartisterna torde dock ingalunda ha afstatt från fina planer — skrifwer en forrefpondent till Köln. Zeitung — ehuru de numera i ftället för den tredje bära den fjerde Napoleon i ffölden. Men ett hårdt flag för dem är i alla fall exkejsarens död, da armen ide har någon egentlig sympati för hans fon och de öfriga personer, fom warit kejsardömets anhängare, emedan de under dess tid förtjenade pengar, ide hysa det ringaste förtroende till den unge prinfen. I Versailles blef dödsfallet kändt under nationalförsamlingens sammanwaro och framkallade naturligtwis der stor upstäåndelse. Det war f. d. polisprefekten Pietri, fom meddelade Rouher underrättelsen; den sistnämde syntes råka i den största bestörtning. Ej underligt, ty exkejsarens död kan lätt ge anledning till en splittring af bonapartisterna, då — efter hwad det påstås — ett testamente förefinnes, genom hwilket åt exkejsarinnan anförtros den högsta ledningen af de bonapartistiska anfträngningarne, under det att prins Napoleon och de som hylla Honom äro fast beslutna att ide böja fig för ipanjorffan och det parti, för hwillet hon står i spetsen. Exkejsarinnan Eugenie mar närwarande mid Napoleons dödsbädd; deremot kom den erkejserlige prinsen tillstädes först sedan hans fader upgifwit andan. Då den döendes medwetande, som någon tid fonts förswunnet, återkom i sista stunden, talade han ett par gånger sakta med fin gemål. Dö den inträffade plötsligt och war, få widt man kunde fe, smärtfri, få att man till en början endast trodde att den sjuke fallit i wanmakt. Den bekante franske tidningsredaktören Paul de Cassagnac, den ifrige bonapartisten, hwilken kort före Napoleons död besökte Chiselhurst, skildrar i tidningen Pays detta ställe äfwensom f. d. fejferliga familjens medlemmar och lefnadssätt — alt naturligtwis i de mest berömmande ord. J denna skildring widrör han oc frågan om Napoleons förmögenhet och försäkrar att han är (jämförelsewis utarmad, ty han har ej mer än 300,000 frank i årlig ränta — d. w. s. omkring 220,000 rdr att lefwa af om året. : England. Från London skrifwes den 7 dennes: Redan har arbetsinftälleljen i kolgrufworna och mid järnwerken i södra Wales warat i tio dagar. Den omfattar alla stora werk; 60,000 arbetare gå fyflolösa. De wisa i allmänhet den fastaste föresats att icke ge med sig. Kolgrufwearbetarne förlita sig på understöd af den yrkesförening, hwaraf de äro medlemmar, men någon sådan hjelp funna ide deras olyckskamrater, järnarbetarne, påräkna; och då man redan flerstädes ser hustrur och barn gå oms kring och tigga, skall wäl nöden snart bli starkare än beslutet att icke gifwa wika för arbetsgifwarne. Dessa senare ha erbjudit arbetarne att wisa dem sina böcker, af hwilka det fan ses, huru järnpriferna fallit och att det fåledes blifwit en ren nödmwändighet att nedsätta arbetslönerna; men dDåjärnpriserna på börsen härstädes ännu noteras temligen höga, wilja arbetarne icke sätta någon tro till denna bewisning. Derför har ett förslag framkommit, att mäklarne i London och Liverpool, genom hwilkas händer alla stora järnleveranser gå, ffola offentligen konstatera de werkliga prisförhållanden.