Norrländska Korrespondenten – 16 januari 1873, sida 3

— ?Hvilken sällhet är att hafva dig till — svärmor! sade Hjalmar och kysste sedan assessorskans dotter, som också hette Leonore. — ?Nåväl! jag är nöjd! sade assessorskan — men det är sannt, du sade utt du för evigt tillhörde fröken Leonore H., hon kommer der, att taga dig på orden.? Fröken Leonore H. inträdde leende, och sade: ser du, Anna Lovisa, jag är nog rik att hafva en älskare, som jag kan skänka åt din dotter. Hjalmar återvann ej sin fattning att tala; men han fick kyssa i stället. Ett halft år derefter var ett dubbelbröllop. Grefve IIjalmar vigdes vid fröken Leonore Mejer, men kyrkoherden Abrahamsson vid fröken Leonore IH. som icke var så fattig, att hon ju ej hade tiotusende riksdaler, och det var rikedom för bondesonen. Ett år sednare bar den sköna enkan fru Mejer på sina armar, en engel — hvarför kallas barnen så? Ty de komma från himmelen. Fru Mejer bar sitt dotterbarn på ännu unga armar. — ?Det är ljuft! sade hon till Hjalmar, att vara mor, men himmelskt att vara mormor Slut.