Snndswall den 16 Jannari. Det lär ej wara obekant för dem, fom följt mår wertsamhet i denna tidnings spalter, att wi ej ans sett of böra dölja wart bestämda ogillande af den anda i wart samhällswäsende, hwilken ledt bade staten och de mindre samfunden, entannerligen frä derna, att ockra på superiet och af denna last göra en högeligen inbringande inkomsttitel. Under intly: tande af den harm, oro och nedflagenhet, som detta förhallande wäckt hos of, hafwa wi ock enligt nås gres förmenande, lagt alt för mycken skärpa i wara ord; ehuruwal det bör funna med skäl frågas, om man ens fan wara nog skarp imot en dylik förnedrande anordning. Ändtligen bidrog owanan mid att finna en del angelägenheter, dem man wille anse sasom enskilda, behandlade af det offentliga ordet, att från deras sida, hwilkas åtgöranden blefw0 granskade, framkalla förjöten att inbilla allmäns h)eten att wåra anfall woro midriga, wåra afitas ter oärliga, wåra beskyllningar (2) tillkomna blott för att tillfredsställa ett litet partis oklara före: siällningar och wåra pastaenden oriktiga. Sunds: mwallsaPoften, fom i sitt sednaste nummer salunda bedömt wart handlingssätt, förklarar derjämte att van ide anser of wilja stilja fat från fat, emedan wi, enligt hans förmenande, skulle hafwa uppenbarligen syftat på utfkänkningsbolaget härstädes. Jnnan wi inlata oss på en undersökning af wår samtidas paståenden i fat, anse wi of böra åtminstone göra ett försök att förma SundsmallsWoften att röra fig på ett plan, der wi kunna möta honam och anwånda wapen, fom ej smutsa någon af De stridande. Wi wilja för denna gang gerna ans taga att Posten, fom, lemnad at sig själf, bär prägeln af jur bildade, tänkande och hyfsade nus warande redattör, af förbiscende latit undslippa sig de ingen enda sida af saken uplysande eller utredande angreppen mot wara afsigter, wår wilja och wårt förmenta partisinne och det skall, i alla händelser, aldrig kunna falla oss in att hedra dylika utfall med att bemöta dem, hwarigenom tillafwentyrs nagon funde frestas tro, att de woro att anse få som wigtiga släl eller träsfande drapslag. Ingen här på jorden har makten att pröfwa hjertan och ransaka njurar; ej heller är nagon sa skarpsynt, att han tan skada in i det själens innersta, der afsigterna bo och der wiljan födes. Derför är ock den dom, som öfwer dessa af människor fälles, att förlikna wid den blindes asigt om färgerna eller den döfwes om tonerna; och ehuru man naturligtwis söker bilda sig en föreställning derom och mangen gång äfwen tror sig hafwa fått en riktig sadan, twefar man likwål att förkunna densamma sasom saker och ofelbar. Erempelwis hafwa wi med dessa reflektioner ingalunda afsagt of rät: tigheten att tänka — lat wara det wärsta — om bewekelsegrunderna till S.-Pojtens upträdande i denna fråga men ffulle ide desto mindre anse of wärda mycket tadel, om wi deröfwer utläte of. Och icke blott detta; utan wi tycka än mera, att det är både rätt och lätt att, till trots för äfwen de mest stridiga åsigter, föra striden få, fom om man antoge sin motständares afsigter wara de allra bästa. Må läsaren ursäkta att wi icke lemna detta ämne utan att derom tillägga ännu en anmärkning. Detta sätt att i en diskussion bringa på tal endera pars tens afsigter och wäcka twifwel på renheten i mot: standarens wilja bör motarbetas och bortläggas äfwen derför, att det innebär dels en hänwisning till auktoritet, hwarigenom allmänheten lockas att lägga bort den egna pröfningen, och dels en myc fet wådlig Fesuitism. (I parentes böra wi kanske uttryckligen såga, att wi härmed ej kasta någon beskyllning mot S.-Postens afsigter, enär sannolikt war kollega förbisett detta förhallande). Om näm: ligen man komme derhän, att fa afsigternas renhet erkänd sasom den yttersta, afgörande måttstocken för asigter eller handlingar, sa skulle t. ex. kunna inträffa, (och hwem met, om ej redan så skett?) att SP. emot hwad helst wi fade eller företogo — —— AA AT STARTAR SET EEE AA