Blommans Blomma. En familje-khemlighet af KIELLMAN-GÖRANSON. (Forts, från n:r 5) — Fy, Anna Lovisa, tycker du om gossen, eller vill du bara göra honom yr i hufvudet? — Fått en mouche, Leonore, här, just här, der kinden sluttar nedåt hakan. Leonore gjorde efter begäran. — vyet du Leonore, jag vill göra honom ett litet spratt, jag vill pröfva honom, om du vill hjelpa mig. ? Pröfva? I hvad ändamål ! — AH få veta om han är en bra karl, på hvilken en hustru kan lita. — Wyu menar då allvarsamt? — Ganska allvarsamt! svarade Assessorskan utan att le. — vå hvad sätt skall profvet ske? — Utan tvifvel har excellensen omnämnt för sin protey att jag är rik. — Kanske också att du är vacker.? — Det tror jag inte. Ereellensen är så gammeal. — ?Just gubbarna förstå sig bäst på skönheten. — får nu den unge mannen i den rika enkan iyenkänna föremålet för sin enträgenhet, — y så — — -Så släpper han dina handlingar för att gripa efter du hand.