Norrländska Korrespondenten – 11 januari 1873, sida 3

dock huru länge jag dermed kan fortsätta, och om jag då ej upfyller mina skyldigheter till bolaget, ja förlorar jag min rätt och det jag redan inbetalt. Men den antydda cventualiteten ha förfäkringsbolaget förutsett och derföre lemnat en god anmisning. En person, t. er 37 år gammal, tager en lifförsäkring a 10,000 rdr, med wilkor att intill dep han upnått 55 års ålder erlägga 370 rdr ärligen; men af en eller annan orsak uphör han med premieinbetalningen när han upnått 45 år, och har saledes da endast inbetalt åtta ars afgift, eller tillsammans 2,960 rdr; han förlorar då icke denna summa, utan erhåller en s. k. fripolis a hela det inbetalta premieloppet, hwilken polis af bolaget inlöses antingen då försäkringstagaren dör, eller då han upnår 90 ars ålder, d. w. s. wid den ålder, då all premieinbetalning för försäkring a lifstid uphör. Man kan tänka sig, att en person wäl erkänner nyttan af att hans samilj, om han inom fort stulle ryckas bort, erhölle en summa penningar, men inwänder, att om han får lefwa, kunde möj ligen hända att han sjelf under tiden behöfde nä got af denna summa för egen del pa gamla dagar. Äfwen denna omständighet har blifwit förutsedd. En person, t. ex. 32 år gammal, will på det sätt försäkra sig, att han wid fylda 60 år bekommer 10,000 rdr, men tillika önskar att beloppet skall utbetalas om han dessförinnan dör. Hwad han salunda önskar bewiljas, och han har att erlägga en årlig premie af 320 rdr. Dessa exempel äro blott några få bland de många särskilda fall, fom förekomma inom Llifförsäkringswäsendet, på hwiket, i samma mån fonfurrensen ökats, allt större omtanka blifwit nedlagd för winnande både af foliditet och bekwämlighet för allmänheten och tillmötesgående från bolagens sida.