Norrländska Korrespondenten – 9 januari 1873, sida 3

antingen försumma sitt arbete för att genast läsa tidningen eller ock försaka tidningsläsningen, ty att man upsfjuter dermed tills man får tid tillåta ej de öfriga bolagsmannen, hwilka i i alla fall bruka knota öfwer att de få wänta för länge. I ett hus, der det fins många familjmedlemmar, är det ofta kif om hwem som skall få läsa tidningen, ty alla kunna ej få det på den korta stund, man får ha den. När tidningen slutligen kommer till den siste, är den redan gammal, hwilket ej blott i afseende på annonserna betydligt minskar dess wärde. Ofta behöfwer man i ortens tidning fe efter tillfännagifwanden och annat, fom der ftått att läsa, men detta fan endast den göra fom har samlingen. Ar man ensam om tidningen fon man upskjuta dess läsande tills man har tid att i ro och lugn göra det. Man får då en mer sammanhängande frame ställning om händelsernas gång, än då man än läser en biti en tidning och än en bit ien annan, utan att ha tid eller tillfälle att genomläsa hwarje tidningsnummer. Will man sedermera efterse nä got i tidningen har man tillfälle dertill hwilket ögonblick fom Delft. Något om lagböcker. J Linköpings bibliotek finnes en gammal swensk lagbok, der på slutet af HDobblarebalfen står antecknadt: Anno 1559 den 28 Mars. Förfpråfet till denna lagbok lyder salunda: Där magten rättvisa är, är landet utan lag; Tär dagen är natt, är landet utan väg; Där fly är strida, är landet u:an heder; Tär ett är tu, är landet: utan sannhet; Tör vän är ovän, är landet utan trohet; Tär ondt är godt, är land.t utan mildhet; Tar stläl hajwer orlof, är landet utan namn; Tär tjujwar äro gömmare, är landet utan penningar; Där skatan mil wara örn, är ingen beskedelig; Där wiljan är rådgifware, regeras landet illa; Där peningen är domare, skidas landet wärre; Där Gud är glömder, är fullt af syndare. Ulysses Grant, Förenta staternas yrcsident. (Forts. fr. n:r 3.) Vicksburgs fall, fom efterföljdes af Port-Hudsons kapitulation, bragte i nordstaternas wald hela Mississippis öfre lopp och försäkrade dem om de wid floden belägna staternas neutralitet. Segern wid Challanooga, fom Grant fyra månader der efter wann öfwer de konfedererade, hwilka blifwit dristigare genom några andra för dem lyckliga träffningar, twang dem att draga sig tillbaka till Virginien, der de samlade ännu fruktanswärda ä terstoder af sina härar. En af dessa afdelningar anfördes af franske generalen Camille de Polignac, hwilken i Louisiana utförde flera käcka bedrifter. J början af år 1864 kallade presidenten Lincoln till fig Grant, hwilken han ännu ide fett, oh an: förtrodde åt Honom öfwerbefälet öfwer alla Nord: staternas armeer samt utnämnde honom till generallöjtnant, en titel, fom ingen der burit sedan Washingtons dagar. Grants wän Sherman fic kommandot öfwer trupperna i wester. Om man undantager Grants segrar, hade det nästan öfwer allt i wester gått olyckligt för nordstaterna under år 1863, då den dubbla besfjutningen af Charlestown, fom under fjorton manader belägrats af general Gillmoore, ide bragt denna uprorets wagga i deras händer, utan blott förwandlat staden till en hop ruiner, der man ändock wägrade att stryka flagg. Året 1864 blef afgörande. Då fattade Grant den storartade tanken att lemna Washington, utan att bry sig om de anfall, hwilka fienden riktade mot denna stad, hwilken under twå hela dagar war afskuren från all förbindelse med de andra ftäderna, och rycka få långt fom möjligt in i det inre landet på andra sidan om Richmond under det att Macpherson och Sheridan ffulle utföra en Eringgående rörelse, Sheridan dristigt tränga twärs igenom Georgia och Farragut med sina pansarfartyg taga Mobile och Willmington. På detta fätt skulle Richmond bli inneslutet från alla Håll. På tolf månader utfördes denna storartade plan. Man trodde i början att Grant, fom utsattes för fruftanswärda angrepp af den konfedererade armen under den dugtige Robert Tee, skulle duka under och uttömma sina krafter på den resultatlösa be lägringen af Petersburg och på oafgjorda drabbningar. Man trodde ocfå, att Sherman od hans 60,000 man, om hwilka man på fer wedor ide hört ett enda ord, blifwit uprifna under marschen genom Georgia. Man trodde slutligen — od) det uprepades ideligen, isynnerhet i Europa — att Förenta Staterna ide skulle wara i stånd att på fame ma år sluta ett sådant jättekrig oh derjemte afhålla de wanliga walen. Men då man i början af 1865 erfor, att Sherman lyckligt hade förenat sig med Dahlgrens flotta, hade eröfrat Sawannah och sednare Charleston, der stjernbaneret, fom nedz refs år 1861, åter hissats af ett regemente fordna slafwar, hwilka warit de förste mid stadens forms ning; då man hörde talas om de mwäldiga bedrifter, som utförts af Sherman och Farragut, och då man ändtligen fick weta, att Lincoln blifwit oms mald mod odorhörst stor röstöfwermiat och hade it