Norrländska Korrespondenten – 4 januari 1873, sida 3

till afgörande, men om också bördan naturligtwis till större delen hwilar på herrar departementåchefer, få måste dock i wårt land konungen, mer än i många andra konstitutionella länder, perfonligen sysselsätta fig med få mycket och så många, att man i allmänhet knapt fan göra fig en före: ställning derom. Uttrycket att gå till fungs förekommer ej blott som en lagterm utan har i sin bokstafliga mening, sedan gammalt antagits fom rättighet för hwarje undersåte. Om man bemiftar en af de offentliga audienser, som konungen ger hwarje onsdag, får man tillfälle att öfwertyga sig om i hur widsträckt mån man begagnar sig af det lätta tillträdet till konungens person, hwilbet med gifwes snart sagdt utan alla ceremonier. Då det kan intressera wåra läsare att weta hur derwid tillgår wilja wi, efter ett ögonwitnes beskrifning, ge en kort skildring af en dylik audiens. H. maj:t bebor, fom bekant är, fortfarande palatset mid Gustaf Adolfs torg. De audienssökande passera först 8 halftrappor upp från ingången åt Rosenbad till, hwarefter man inkommer i en tambur, der öfivers plaggen lemnas. En waktmästare öpnar en dörr och man befinner fig i konungens biljardrum, hwilfet wackra och stora rum på samma gång gör tjenst fom bibliotek, med wäggskåp från golf till tak fylda med böcker, ibland en talrik skara (om man ej infinner sig i riktigt god tid) af personer, wäntande på att till konungen få frambära sina mer eller mindre wigtiga angelägenheter. En ad: jutant wisar er artigt ett pappersark, liggande på biljardbordet, oh en blyertspenna, ni tecknar ert namn i raden efter de föregående och söker er en plats att stående eller sittande afwakta er tur. Det är alla priliminärer som erfordras. Wäntans annars långa ögonblick förkortas genom åsynen af de glänsande uniformerna, hela constellationer af kraschaner och stjernor, blandade här och hwar med presterliga och borgerliga drägter utan band och stjernor, och, om man wänder blicken utåt, af det rörliga lif, som Gustaf Adolfs torg och Norrbro framwisa. För hwar och en, allt i den ordning han antecknat stg, tillkännager den wakthafwande adjutanten eller kammarherren att hans tur fom mit. Man passerar genom ett förmak och finner fig, sedan dörren öppnats till näfta rum, inför h. maj:t i hans arbetsrum, der företrädet alltid lemnas. — Audienstiden skall enligt regeln räcka blott mellan kl. 10 och 12; men få stor är mänaden af de fom anmäla fig, att h. maj:t, fom ej will låta någon gå ohörd, ofta utsträcker tiden ända till fl. 2 a 3 på eftermiddagen, oaktadt dessa mot: tagningar måste wara i hög grad ansträngande. Tcaterrevy. Under julweckan inhösta Stockholms teatrar, jmå oc stora, wanligen rika skördar och slapp på luckan, tecknet till utsåldt hus, hör til ordningen redan tidigt på eftermiddagen. Den tiden är dock förbi när kongl. teatern annandag jul, år efter annat, kunde bjuda på Blanches Enz elbrekt och hans dalfarlar eller Dahjlarens Werme ändningarne och alltid spelade för fulla hus. Publikens fmaf har förändrats och de bägge ffådefpelen, ehuru högt upburna tillhöra snart altför märt bart en förfluten tid, de äro utaifna fom den tekniska termen lyder. På dramaliska teatern ups fördes under julhelgen en liten sin komedi, dock tillhörande den larmayanta genren: Jeanne qui pleure et Jeanne qui rit såsom den få nätt heter på fransyska, men på fwenska få torrt: De båda enkornaå. Såsom den swenska benämningen angifwer förekomma här twå enkor, och riktigt förtjusande ändå, den ena sörjer få djupt att ögonen stå fulla af tårar hos ena delen af publiken, den andra skrattar få godt åt hela werlden och narrar tårar fram hon också hos andra delen af publiken — med ett ord, detta ftyde borde fannerligen ha tillfredsstält lite hwar, få förefaller det, men få har dock ej skett. En åffadare, en fom säkert hörde til ljuste-milieu, har alltså, på framstäld begä ran att få höra hans alltid pålitliga omdöme, fivarat med det bekanta: det war både ömkligt och löjligt. Samma teater gaf odså Hedbergs, i lands orten mycket befanta, lustspel: Det skadar inte, som dock ej wunnit samma framgång som då den gafs på en liten sekundteater här, hwartill wäl orsaken dels får sökas i de tröttande uprepningarne af t. er. då wa galant, såsom man äfwen i landsortspressen anmärkt, dels också i bristen på en få werkligen rolig framställare af e. o. fam marskrifwaren Pihlen fom den skådespelare fom wid pjesens uptagande på Humlegårdsteatern ut: förde denna roll och hufwudsakligen bidrog till ftyc feta framgång. — Hodells Syfröfnarna bibehåller fig trots fin swaghet i kompositionen, och Min: dre teatern fan låta denna pjes ligga till fig och taga fram den igen, men ändå wara säker om fulla, ja goda hus; detta kommer sig deraf att publiken här dela är få ftor, dela också få olikartad mot en landsortsstads. — Äfwen hr Richard Gustafssons På egen botten wisade för 30 gången fin drag: ningskraft på publiken. — Södra teatern har nu hunnit spela fig samman på ett sätt fom är glädjande och fom hedrar dess def. IHillomägar mar