de mig för undfängen hjelp och nödgade mig emottaga betalning efter nu gällande pris, med fem års ränta. Gamla Horn skulle icke ha emottagit någon betalning för en välgärning, om han ej haft så många fattiga här hemma — Fan i den Carl den XL? — ?Du, gode gubbe, om du ändå kunde förlåta den högt salige konungen, så hade du knappast något fel, — Jag tror som du, att den konungen för sin fosterlandskärlek, och rättvisa genom Guds nåd blifvit salig, och derföre far han icke det minsta illa, för det att jag svär emellanåt öfver honom. Annars suulle jag visst icke säga ett ord. (Forts)