Norrländska Korrespondenten – 31 december 1873, sida 2

landets belåtenhet med regeringens mal och med br Björnstjernas mottagande af updraget. Det är ej mindre i pekuniärt hänseende från hr B:s sida en upoffring då swenskmorska ministerns i Peters: burg aflöning upgår till 60,000 oc mår utrikes: ministers endast till 24,000 rdr, utan äfwen i.annat afseende, då hr B. lemnar en plats, om hwars bibehållande hans erkända förtjenster gjort honom försäkrad, för att mottaga en answarsfullare och långt mera utsatt för oberäkneliga wanskligheter. Wisserligen har hr B. mer än någon annan swensk diplomat utsigter att röne ett wälwilligt tillmötesgående af representationen, ej minst af andra fam maren, men det ffulle ide förundra of om det wore sant att ministerposten i Petersburg komme att stå hr B. öppen tilldess det wisat fig huruwida hans åsigter bade om huru en ministerplats bör skötas och hur den bör aflönas stämma öfwerens med representationens. Så mycket lärer atminstone wara säkert att nämnda ministerpost ide inom den närmaste framtiden kommer att aterbesättas, annat än möjligen ad interim. Härigenom mederlägges oc så det ryktet att första kammaren skulle mista en af fina mest framstående i administrativa och ftatåmannawärf bepröfwade ledamöter. För öfrigt är det som wanligt ingen prist på funderingar om ministärförändringar och tillsättningar af den eler den befattningen inom den högre ämbetsmanna: werlden, men deremot, octja som wanligt, ganska stor brist på tillförlitliga underrättelser. Så be rättas att herr statsradet Bergström, fom ryktet ouphörligt äflas att placera, skulle efterträda hr Doilius i egenskap af generaldirektör i jernmwägs: trafikstyrelsen, hwarimot den sednare skulle bli landshöfding antingen i Kalmar eller Orebro, Pwiltetdera tycks man ej hafwa fullt klart för fig; gene: raldirektör Brändström, chefen för telegrafstyrelsen, stulle afga med erhallande af pension och efterträ das af sekreteraren i styrelsen hr H. Uddenberg; revisionsfelreteraren P. Poignant skulle bli londshöfding i Umeå m. m. En torrespondent bör naturligtwis ide tillstoppa öronen for hwad fom fä ges, men å andra jidan samwetsgrant söta att stilja hwetet från agnarne, och för att upfylla den fed nare pligten, lika oeftergiflig fom den förra, maste wi såga rent ut att, enligt war öfwertygelse, intet af nu uprepade rykten förtjena nagot afseende. Utnamning af en landshöfding i Umea kan wäl ej länge låta wänta på fig, men hwad man med wifhet met derom, är blott att en wisserligen i af wittringsärenden, liksom hr P., hemmastadd person, fastän ide denne, stulle wara designerad till platsen. För att afsluta fom sig bör ett julaftonsbref med ett ytterligare ord om julen, få antyda alla mwäderlefs:eden på att höga fom låga komma att fira sina julnöjen mest inom hus. Gatorna presentera fig i dag föga ineller utbjudande. — Den kongl. fa miljen larer tillbringa julen helt en famille. J dag skulle dd. mm. tonungen och drottningen först hemma i palatset mid Gustaf Adolfs torg efter in tagen middag fira julafton med jin upwaktning och derefter begifwa sig till h. m. entedrottningen, der alla julaftnar den kongl. familjen brutat wara fame lad fastän kretsen sorgligt nog glesnat på de sista åren. DH. m. enkedrottningen sages warit lindrigt opasslig, men som hon juldagen eller annandagen lärer gifwa en familjemiddag förmoda wi att opafligheten lätt warit öfwerstanden.