Norrländska Korrespondenten – 31 december 1873, sida 2

gen, som i sina butiker wäntat kunder i mängd, och för alla, som a la belle etoile wäntat desamma. Den gamla julmarknaden på Stortorget med sina traditionella stand finnes wisserligen kvar, men har icke alldeles samma tjusningskraft sör barnögat som förr; de gasuplysta butikfönstren med sina täflande expositioner af artiklar till nytta och nöje, mest det sednare, tränga de simpla marknadsstånden alltmer i stuggan tilldess de, litjom äfwen hufwudsrädernas smartnader i allmänhet, småningom följa det Stocholm fom går. Hur litet af allt hwad man jer är och huru mycket kunde wara produkt af swensk husflit, är den reflexion, fom sjelfmant framställer sig, då man gör en promenad att taga i ffärffå dande de tusentals föremål, fom alla äro passande till julklapp, och derwid kommo mi att tänka på ett beslut af fista rikodagen, fom lärer helt nyligen warit föremål för regeringens pröfning. Med anledning af en wäckt motion, anmälde rifsdagen uti strifwelse den 11 sistlidne maj, att ritsdagen funnit önskligt att åtgärder widtoges för att i enlighet med tidens framsteg och aniprat höja den på slera orter inom landet sedan gammalt bestaende husslöjden. För detta åndamal wore främst behöfligt att bereda tillgang pa tidsenliga modeller och en sakkunnig ledning wi malet af sadana, fom pa jamma gang de lattast lampade sig för den ar betandes särstilda färdighet, snarast kunde bidraga till affattning. Riksdagen, fom sann anordnandet af en dylit handledning genom statens mellankomst otwifwelattigt werka upmuntrande för enskildes be mödanden i samma rittning, hade derför bfjallit det i motionen framstallda förslaget om fringre: sande underwisares ansrällande; men da de harför erforderliga medel syntes ide böra uteslutande be kostas af staten, utan bidrag från wederbörande landsting, hushalningsjälljtap, tommuner eller en stilda äfwen borde funna paräknas, skulle Det begärda anslaget till en början kunna inskränkas til nagot mindre belopp (motionären hr Hedin hade föreslagit 6000 rdr imt) och saledes höjde riisdagen anslaget a riksstatens sjette hufwudtitel til befrämjande i allmänhet af flöjderna med blott 2,500 rdr, att för ofwanberörda ändamål anmwändas, enligt de närmare bestämmelser regeringen fann behöfliga. — Håröfwer har regeringen hört landt: prutsatademiens forwaltningskomite, fom uti afgi met utlatande hemställt att kungns befhde i länen matte meddelas tännedom om riksdagens beslut och förstandigas att, efter hushallningssallskapens hö rande, intomma med uplysning rörande husslöjdens narwarande standpunkt inom ymarje län oc) om de atgärder till densammas befordran, fom redan blifwit widtagna, afwenjom dertill anwända medd: Kngns befhde skulle derjemte afgifwa förslag till dessa atgärders ytterligare utweckling, i händelse understöd af allmänna medel erhålles, samt upgifz wa de för sadant ändamal erforderliga kostnader, sedan dessa uplysningar, forslag och upgifter un: dergatt behörig granskning ansag komit n att regi ringen torde bestuta i fraga om fördelningen af de af riksdagen anwisade medel. — Denna förmwalt: ningstomitens hemställan lärer af regeringen blifwit bifallen, och man bör hoppas att resultaten häraf skola, i en närmare framtid leda till större nytta för husslöjdens befrämjande i orterna, än hwad den ringa anslagssumman fran statens sida tydes kunna astadkomma. Da posttidningen i går afton meddelat den imellan de tre nordiska rikena, Swerige, Norge och Danmark, afslutade myntkonvention har man den nu som en fait accompli för ögonen och allmän: veten får tillfälle att i tid göra sig förtrogen med dess bestämmelser innan de hos de särskilda representationerna förekomma till öfwerläggning och, som wi hoppas, stadfästelse. Man ser att blott twänne nanm, krona od) öre, komma att begagnas och att ofwergangen, för of atminstone, till det nya iystemet bör blifwa ganska lätt, synnerligast som det wisar fig, efter filjweroch guldpriset i dessa da: gar, att ingen skilnad upstår i wåärde mellan wårt nuwarande och det tillämnade nya myntet om förändringen egde rum i i detta ögonblick. Man Har hört betänkligheter yttras öfwer att guldmynt, fom genom nötning förlorat mer än 2 proc., skulle up: höra att wara lagligt betalningsmedel till ftatsfassorna; men i praktiken är det konstateradt, genom wägning af gamla guldmynt som länge warit i rörelsen, ett mynt, fom förlorat fulla 2 proc. un: der sin sirkulation, äro så för ögat märkbart slitna, att det ej kan undgå att wäcka upmärksamhet hos hwar och en som mottager dem. Att guldmynten ej stola som i England halla sig alltför länge kvar i rörelsen bör, synes det of, förekommas af före: skriften att de ej gälla fom lagligt betalningsmedel man och man emellan längre än till def de förkovat , proc. af sin ursprungliga wigt. Samma slags skiljemynt fom hittills komma att blifwa gällande mot den skilnaden blott att wi få ett nytta 40 öre förmodligen för Norges skull men äfven att underlätta den mindre handeln hos of. Äfwenså anse wi det wara en ganska god innovation att det bestamdt föreskrifwes huru stort belopp man är styldig mottaga i skiljemynt. En kongl. kungörelse lärer wisserligen finnas om att i upbörden ej be A .. KS aa ARA äran Sr NÅ ASa kA