Norrländska Korrespondenten – 14 december 1872, sida 3

Några penningar fid hon dod ej, utan mäste Hon draga fig fram få godt hon funde. Då konung Offar wåren 1859 infiufnade, wände hon sig till drottning Josefina, för att innan konungens död återjå de för henne få wigtiga paps per, hor till Honom öfmerlemnat. Detta hennes ärende fram fördes skriftligen, och hon beklagade fig på samma gång öfs mer fin medelösher. rottning lofwade att skrifwa till Henz nes slägtingar och rådde henne för öfrigt att wända fig till Herrarne. Påföljande år 1860 wände hon fig genom dåwarande jus stitiekansleren von Sod till kung Karl sör att återfå fina papper; dessa upplystes då wara förkomna, men Hon erhöll i siället ett årligt underhåll af 1,200 ror ) aj utvikegskobis nettets Hemliga fond, hwilka medel började utbetalas i Jar nuari 1861. Men den stackars fröken-prinidfan Hade res dan gjort stulder; Hon mar sjullig, nödgades skaffa fig åtftilliga bekvämligheter o. s. w., hwadan det för ett ens samt fruntimmer ganska rikliga underhåll blef otillrädligt ). J denna fin nöd wände hon sig åter till kung Karl och drottning Lovisa med begäran om deras bemedling hos hennes slägtingar om, att de måtte betala hennes skulder och taga heune från Swerige. Af denna bemedling blef dod intet. — Slutligen lycades hon i Maj 1865 få ett enslildt samtal med tung Karl, devwid mydet talades om familje angeläs genheter och om den hårda behandling, hon här sått lida. Som nu en ny öswerenskommelse träffats med hennes flögs tingar om, att hon slulle resa till Tystland, begärde hon, att tung Karl hos prinsen of Wasa måtte uwerka betalandet af hennes ffnider, hwarförutan Hon ide kunde lemna Swerige. Konungen swarade då, att hon aldrig skulle behörqwa lemna Swerige, och tillade, att han söki etter hennes papper men ej lydats återfinna dem. MNägon tid derefter loswade fonuns gen, på framställning af riksdagsmannen Uhr, att bereda henne ett tomfortabelt Hem och förklarude derjemte, att hennes underhåll war allt för litet. Nu köptes möbler, hyrdes ftörs re wåning m. m.; men då det fom till fritan, hade fonuns gen ändrat tanke od) mille ej betala; ide heller ökades uns derhållet. Under de derpå följande åren drog hon fig frum under stora bekymmer samt med ökade skulder, hwilka dock sedermera bleswo betalta Desssörinnan anfsattes Hon dock hårdt af fina kreditorer, Hmilfa ingenting högre önstade, än att hennes hitintills warande inkognito genom stämning ins för domstol måtte bliywa bekant. De papper, jom otmifs welaktigt buvijade hennes börd, moro emellertid förkomna; men ssfulle deu bestridas, Junuos dock ännu tillrädliga bes wis att illgå, äfweniom wänner, hwilka ej stude lemna henue åt sitt Öde. Hon hoppades bdod, att saken ej stulle gå så långt, utan att de personer, som dertill egde makt och sörmåga, ftulle sörckomma en för dem annars oundwiklig standal jamt bereda henne ett underhåll, wärdigt en olydlig konungs dutter. I December 1868 iulemuades af kapten 3. Mankell och riksdagsmannen A. W. Uhr till dåwarande utrikesministern grejwe Wachmeister en anjökan om ett åre ligt underhåll ar 6,000 ror. I denna amjökan åberopades alla de omständigheter, jag nu anfört, od) följden blef, att fröfen-prinie8jans årliga anslag ökades från 1,200 till 2,400 rdr. Huru detta rikliga anslag sedermera indrogs, i följd af lektor Norrbys uppträdande samt frökn-priniesjans federmes ra iråkade misere. omtalade jag, då jag i fjol anförde fröken Ajpegrens betännelfe på dödsbädden m. m. Denna fattigs dom sortfar ännu; hon befinner fig, fom ofwan sagdt, i det mest utblottade illständ och är beroende af menniffors gods het, lika fattiga som hon sjelf Att det dock finns personer. fom sätta tro till Hennes förs ment kungliga börd, bewisas bland annat deraf, att det af mig i början af denna uppsats omnämnda witnesförhöret kunde komma till stånd, ty protokfollstöten m. m. medjörde utgifter, fom fröken sjelf i fin nuwarande ssällning omöjligt kunnat bestrida. Af allt, som hittills kommit i dagen om fröken Helga de la Brache, framgår, få midt jag kunnat finna oc) döma, både att hon ide är någon dotter till konnng Gustaf 4 Adolf, och att hon lika litet är tullwatimäftaresduttren Anna Flor rentina Magnusson. Ten frågan kvarstår sålunda alltjemt obeswarad: Hwem är hon? 9. I Denna uppgift eger fin fullkomliga riktighet. Ej underligt, då hon bland annat satt med wåning för 600 rdr. Bresstr:s anm. —— TER FFFFF