apetakel till färmän för fattiga badgå ster skulle förevisa jättinnan Elisabeth Murphy och amiral Picolomini. Detta nummer på pro9rammt. påstod han. skulle göra succbs pyramidd; men frågan förföll, enär ingen ville åtaga sig att uppfodra de båda kontrahenterna att låna sig till en dylik tablå. Emellertid befann sig vår Don Juan i er allt annat än angenäm situation, då han dag för dag fann sig allt tydligare utsatt för en ganska närgånden uppmärksamket, just till följd af sin kroppshyddas ringa dimensioner. Sällskapets festtalare par pröfsörance hade till och med den oförskämheten att, då han vid en soirS i ett versifieradt föredrag proponerade sekter Makulins skål, inleda sin sång med ett par strofer af Boghs bekanta visa: Lad andre kun synge om At, hvad der er stort: Jeg synger om de små, det har endnu ingen gjort. Äfven de unga damerna, gjorde temligen oförtäckt spe af vår lille vän, som fördubblade sin artighet mot den långa fröken Emelie, sedan han på omvägar erfarit, att hon hade att förvänta en hemgift, hvars dimensioner stodo i ett proportionerligt förhållande till hennes egen störrelse), som dansken säger. En vacker morgon blef sektern ofrivilligt ett osynligt vitne till följande samtal mellan sina drömmars huldgudinna och ett par af hennes väninnor. (Forts.)