Stockholms Korrespondens (Til Nyn Norrlåndska Korrespondenten.) Den 1 December. Ett och annat ryfte dyker imellanät upp, liksom of en naturwåndinbet, för att krin föra något pi tant nylt, något af det flaa, fom denåmnes fens jationgsnybheter utan att man de flesta fal fan spåra en anlednina till upfomften af det ifrågamas rande an dit. Julmånateenår sangornas gvlene tid, men te öfriga månaderna äro ide beller olämpli: ga. Föreftående miniftereller winiftersförändrin: gar får man sålnnra höra förutspås här, likasom årwen i Norae, och det fastän just intet fföl finnes att angifwa för den bebådade förändrinaen i närmafte framtid. Till tessa arundlösa nyheter tro wi med alt för fon räknas notifen om att chefen för fiviloepartemanaet stateråret Berastrom ffulle, innan riksragen i nästa månad öpnas, afgå från fin post för att derefter af b m. konungen näms nas till talman i andra kammaren. Utom de yttre triterierna, att persener, hwilka borte fönna till förhålandet, ingentina hafwa fia betant om denna vybet, bar ren emet fia ret inre friteriet att berr statsråtet Beraström efter all sannolithet ide tems nar fin anfwarsfulla ministerpost sirax mid riksragens början liisem ban skulle wilja undandraga fia att i egenskap of minister möra rikstagen an: siate mot ansigte. Herr statsråret B. är ide känd utt tillböra ve rärta i landet, och om det också är fwårt att finna en talman, fullt tvalificerad alt jylla erkebiskop Sunrbergs plats, få lär man oc få wara almänt öfwerens om att ret, minst fondt, är lika jwärt att anträffa en swilminister i frånd att upbära ämbetets animarefulla ech tunaa börda. Af samma fsagenatur framställa fig berättelserna, som imelaanåt trinaflvaa, om tivergencer inom ftatdrötet mellan ren höagsta miljan och den efter den of itatsrådete ledamöler, och ve böra ide winna i trowärdiabet hes förståndiat felt verföre att de til fin beskaffenhet äro sårana, att, få förefaller det oss åtminstene, te oftast ej funna efter böra göros til föremål för wererlänanina. Som emelertir tetta kapitel är altjör appetisjant, lärer det wäl lika litet båtanefter fom bittills upböra att wara begårtigt för pressen och pubbten; men läsaren må imelertid altid iakttaga ven försigtigheten att läsa vet mer reservation. Wi nåmute förra gängen att PDalmö invuftri: föreninas anhallan om förlängd eltroj för sitt sotteri å tfouftflitoch slöldalster snart torre blifwa föremål för regeringens pröfnina. Skulle man betöma gaanliaheten ar dessa lotterier efter for. bibdeg i både Malmöbus och Göteboras län tilstyrtande utlåtonten få borde de och twitmeleutan så fertfora; men regeringen wisode i sitt beslu ten 18 sisttitne september att bon upfaltade rus nun ur en annan och mera omfattande synpuns:, tä bon förttarare att ersarenbelen aifwit wir banden att ide allenast perioner, fom eade noa till gang att utan osjatnoad funna undwara medel för utt speta på testa lotterier, teri delta sit utan äfwen att obemet tate i månad blifwit todate uf Hopp om winst att offra en penning sem de wål beböf re, på ressa foitferlar, och der öbre wägrade reges rinacn ten begärda prelenaationon. Om mi ide orätt npfattat rererinaens menina mar tet att tessa konuletterier ide blifwit något annat ån penningletterier, blett i en annan serm, och vå måra lagar förbinta lotteriwäsendet — om bwars demoraliferante följrer wi fingo ett benrepp på den titen nummerletteriet florerate i Stodholm — jå funde man ide, under åberopande af ten jefsuitista regeln att ändamålgt belaar metlen, finare mergauwa förutnämnda lotterier att forte förta fin werfjamdet. Det funre gerna bafwa tilluats, ty derom är man bod hår tämligen enig, att planen för vesfa lotterier, mer sina många småwinster af tefferar, näsdutar, rerfiltar m. m., fom inanlunda funna räfnas bland fonftnärlinare arbeten, mindre svnas afse att belöna arvbeteflidliabet än att, bmad Steckbelmedetteriet fpesiell angår, skafja inkemit åt den institutien, fom an