Norrländska Korrespondenten – 30 november 1872, sida 3

publiken flute gå under, skall hwarken grefwen af Chambord eller grefwen af Paris blifwa maktens arftagare. Den 19 dennes höllos twånne ministerråd, utan att något beslut fattares; endast utrikesministern Remusat såges hafwa yrkat på, att man skulle på raskt och bestämdt till wänga. få att regeringen kunte falla med åra, om majoriteten fortfore att fasthälla wid fin opposition. Nägra af wensterns ledare, deribland Casimir Perier, arbeta ännu beståndigt på att funna winna höara centern; detta mar måhänta orsaken bwarför regeringen i det längsta dröjde att meddela kammaren sitt beslut. Men huru det än må förhålla fia, få är det klart, att ett fådant osäkerbetstillstånd, fom det nuwa rande, länder till stor skada för Frankrike. J handelswerlden hafwa tilldragelserna i Versailles wäckt den största bestörtnina, och den stämnina, som framkallats genom ren föreliagande krisen, benagnas med stor ifwer och kraft af ret bonapartitiska partiet. Det såges att bögern ej skulle wara odenägen att aifwa efter, om Thiers insåtter en answariRa ministåre och för framtiden ide mer veltager i debatterna inom kammaren. Hoppet om en til: fredsställande lösning på frifen märte genom te på fednare dagarna per telearaf ingångna underrättelserna från Paris. Thiers bade nämligen upträdt i den kommission, fom är sammansatt för att granska Kerdrels förslag, och förklarat fia wara ense med kommissionen om införandet af ett parlamentariskt system, hwarigenom miniftås rens answariahet utwidgades, utan att miniftrare na dock helt oc bålet afskures från deltagande i debatterna. Han bad, att man wille understödja honom på grund af dessa medgifwanden och söka organisera regeringen på den konservativa repus blikens grundwal. I en konferens den 22 uttalade Thiers sin med ännu större bestämdhet. Han förklarade fig fasthälla wid fin i burskapet intagna ständpunkt, men wore miliga til alla de medails wanden, fom ware förenliga med statens interes-. jen och bang egen wårdighet. Han begärde för: längning af fin matt, inrättandet af en första kammare samt församlingens partiella förnyande, hwaremot ban metgaf ministrarnas anjwariahet samt ett orrnande af förhållandet mellan den lags stiftande och den werkställande makten. Majoriteten af kommissionen, som war sammansatt af 9 medlemmar tillhörande högern och 6 tillhörande wenstern, bar bvod, trots ett af minoriteten af nifwet metjörslag, beslutat att ide förorda någon annan konstitutionel reform, än en lag om minis stärens answarigbet inför församlinaen. Thiers bar fasthållit fin önskan att få alla de fonjtitus tionella frågorna lösta och fina ofwannämnda fors dringar upfyllda. Krisen tyckes sälunda ännu ej wara afslutad. En strid, fom synes hafwa hwilat någon tid, nämligen striden mellan tyskar och ryssar i de ryska österssjöprovinserna, bar nyligen fått ny nä ring i anledning af universitetets i Dorpat jubi leum Reformwånnerna i England winna oupbörliaen alt större inflytande. Under de senaste ären bat: ma de genomdrifwit wigtiaa förändringar i mala: gen, hwarigenom walmännens antal betydligt förökats. Nu gåller det att gifwa alla walmäns röst samma wiat oc att finna medel till åwågabringande af öfwerensstämmelse i kretsindelningen få wäl hwad fom rör städerna och orterna fom arefe skapen. Föreningen för walreformen böll den 13 dennes ett allmänt fammanträde, på hwilket frå: gan behandlares. Häri deltogo delegerare för 48 ståter och orter. Sällskapet för arbetets repres senterande, beftående af 90 arbetareföreningar och flere andra samfund, bade likaledes ditsändt repres sentanter. Men hwad som aaf denna församling en särskild betydelse war, att den bekante agitatorn Arch infunnit sia i åkerbruksarbetarnes namn för att begära politisk emancipation af denna klass som ban sjelf tillbör.