Norrländska Korrespondenten – 23 november 1872, sida 2

skålaren blefvo dessa ofantliga beromassor kacherade af den tätare skog, som der reste sina mer och mindre resliga och raka stammar öfver de vågformiga höjderna; förgrunden utgjordes af den förr omtalade lilla sjön, en stubbsvedja deromkring, en mörkgrön granlund med toppar, som höjde sig öfver hvarandra, liksom täflande om priset af reslighet och frai cheur, Bodums bys hopgyttrade gårdar, nogsamt utvisonde att det derstädes i många herrans år fortgående laga skiftet ännu ej vunnit laga kraft, och, rundt kring denna by, dess gulgröna åkrar och ängar, i hvars midt en liten cirkelrund stjerna glimmade som en silfvermedalj på en jägares gröna jagtrock. Detta var vyen från det berg, der h. k. h. inväntade skallets bopknäppning. Men voro hufvuddragen i denna tafla vildsköna och något tunga, så voro scenerna på berget under skallets inväntande desto lifligare. Der står, t. ez., Sveriges unge kronprins, klädd i jagtdrägt och med ett par grofva jagtstöfler dragna öfver benkläderna, på berget och ser sig omkring i nejden. De lifliga bernadottska ögonen spela friskt omkring och en innerlig belåtenhet, en känsla af frihet och välbefinnande uttalar sig i hela hans hållning och våsende altför tydligt, för att ungå att bemärkas. Än samtalar han med Sandels, än med Malmsten, än med kapten af Dahlström . .. ett tu tre svänger han af ifrån dem allesammans och rycker geväret från en åskådande skytt, mönstrar det, lägger det till ögat, frågar om egaren någonsin sett någon björn, om han ämnar fälla honom o. s. v. ... än sticker