som angränsande Björna socken. De hade högtidsklädda infunnit sig vid ett tillfälle, alk deles ensamt i sitt slag i Norrland och sannolikt äfven för en aflägsnare framtid. Slåttern som i det närmaste var afslutad, gjorde det också möjligt för dessa fjellbor att offra en dag åt en högtid, som otvifvelaktigt länge kommer att lefva i allmogens lifliga minne. Efter debarkeringen tog h. k. h. hr Dickson under armen och promenerade med raska, hurtiga steg till ett berg ofvan Bolltjern, ett mindre vatten, som utgjörde ena gränsen för dan slutligen skallplatsen. Detta obetydliga berg lärer väl bli evigt minnesvärdt i Gideå sockens annaler. Den 31 Juli 1858, kl. emellan 9 på f. m. och 6 på e. m. visade det också en tafla af så ovanlig kolorit och egendomlighet, att vi anse oss skyldiga våra läsare ett utkast tillteckningen deraf. Berget, ehuru i sig sjelf icke högt, lemnade dock genom sin skogslöshet en fri utsigt öfver nejden deromkring. Till venster hade man Bodumsjön och Gideåelfven, hvilken här och der framglittrade mellan skogsuddar och åkerfält, slingrande sig som en orm i gräset och liksom sökande att nyckfyllt undandraga sig åskådarens blick; i fonden syntes de dunkelgröna skogarne nedanom Gide by, och öfver den höjde sig 2w djerfva konturer de mörkablå bergterrasserna långt in i Björna socken, tvärt och bjert afstickande mot grunden af Juli-morgonens silfverkvita himmel till höger häfde sig de kala; askgrå bergmassorna, hvilka, likt åskmoln, hänga öfver Bodums by odlade egor, här och der skiftande i ljusgult och grönt; närmare å