Norrländska Korrespondenten – 21 november 1872, sida 2

jer med munnen på vid gafvel och midt i ringen af en mängd lyssnande kvinnor och män. Samtidigt med denna predikans sista strofer hörde man uppifrån Ödbergska salen ett lifligt hurrah! och då folket förmodade att det var för den höge gästen, så instämde äfven det i hurrningen, hvilken således kom som ett störtregn efter den nyss aftruppade predikerskans fördömmelseåskor. Ögonblicket derefter utträdde h. k. h. bland folket och följd af en böljande massa tog han en rask promenad ner till hamnen, den han I behagade toga i närmare skärskådande, och efter hvars granskning han åter uppgick, intog kaffe och rökte en cigarr, samt befalde derpå Fram sin vagn. Atföljd af folkets ihållande hurrarop och sina vårdars välönskningar, rullade han snart bort ur den lilla gästfria köpingens närhet och fortsatte sin väg till det för den natten bestämda logiet, Gideå bruk. På vägen dit gjorde h. k. h. ett besök i en fäbodestuga, tillhörande Bursjö by, lät traktera sig med miök, hvilket likväl höll på att misslyckas, ty fäbodeflickan hade svårt alt få i sitt hufvud att han var den han utgaf sig att vara. — Kronprinsen? — såges hon hafva svarat och dervid mönstrat honom från topp till tå, under det han roade sig att undersöka tjockleken af grädden i trågen — tror je nan kronpråns fär å dopper fingran ti mjölktråga å sir etter filä ... ähhh! ... jäg va int dum å trodde jäg ... — Nå hvem tror du jag är då? — frågade h. k. h. särdeles road af det pihanta åfventyret.