2 14 a Prins Carls Jagi. Minnen af H K. H. Kronprinsen-Regentens Resa genom Angermaniand, Sommaren 1855. (Forts. från n:r 134.) Traditionen förmäler nemligen att Grottan i Skuleberget varit ett fruktadt tillhåll för stråtröfvare och banditer. Medgifvas måste det ock att hon för slika industri-idkare synes temmeligen passande, ty såväl den eländiga vägen ditupp, som dess belägenhet i midten af en nära nog lodrätt bergvägg, högt öfver marken, göra henne onekligen till ett godt försvarsverk för dem, som hafva anledning undandraga sig samhällets eller rättvisans närmare bekantskap. Hon är djup som en vanlig källare och nätt upp så hög, att en person af ordinär längd derstädes kan stå rik. Golfret doserar något inåt berget, väggarne äro i det närmaste lodrätta och taket någorlunda paralellt med goljvet. Framför öppningen hafva några löfbuskar växt upp, nära nog skylande den svarta hålan från landsvägen, liksom ville de för nutiden dölja tillhållet för de laster och brott som derstädes öfvats i fordomtima. Om man kunnat ana att den höge resenären skulle göra sig mödan att besöka detta på sitt vis beryktade ställe, hade man utan tvifvel rangerat om nödiga hjelpmedel att komma ditin; men på den förfallna och murknade stegen som nu finnes der och som är ett minne af general Peyrons vistande i Norrland, var det omöjligt