Frithiof och Angantyr: ?På bord stå silfverfaten Och ryka längesen — För Holms skull kallnar maten Och törsten ger oss men . . man pikade prosten Holm och hans prester ... man tänkte på gödkalfven från Stockholm som kostade 50 rdr . . . man vattnades i munnen åt den delicieusa hummern . . . man hörde i andanom champagnekorgarnes knallefekter ... krokanen vinkade som de glödande drufror fordom åt tantalus . . . och ännu ingen kronUprins! . . . Man satte sig ... man steg upp igen . . . man tände en ny cigarr ... ja man var till och med i beråd att sända ner efter en ny knorr? och en ny ahit ost... Då rullade en kariol ner öfver backen, som leder till köpingens grindar. O! en tålamodets räddningsboj! — Huns kongl. höghet är straxt här! — utropade herrn i kariolen ock for af som en pil ner till 9rosskandlaren Odbergs ståtliga hus, i hvars eleganta våning köpingens innevånare hade arrangerat en festlig måltid. Så kom länsmannen . . . så kom kronfogden . . . så kommo landshöfdingen och landssekreteraren . . . och så kom omsider h. k.h. sjelf! Efter ett, å köpingens innevånares vägnar, af ortens domhafvande, hr häradshöfding Sandström, till h. k. h. utbragt välkommen! rullade den furstlige vagnen ner till nyssnämnda lokal, hvarest h. k. h. först lät köpingens handlande uch embetsmån sig forestallas och derefter behagade intaga den dinC. hvartill han redan förut antagit inbjudningen.