Norrländska Korrespondenten – 14 november 1872, sida 3

Bilder från Skåne. I Folkets tidning berättas: En lika betlaglig fom uppröranre tilldragelse ins träffade i torsrags på gärden A. i F., en Half mil utanför Lund. Arrendatorn af detta ställe, en br C., fon till en manbaftig f. d. frälseinspektor, lär wara tyrannisk mot fitt husfolk oc) ofta hör man obehagliaa scener omtalas vderifrån, ja til oc med den gamla husagan försmås ej, när en ftadarg fyndare ej allreles uppfört fig enligt husbondens befallningar. För 2—3 år fevan hade br E. ens gagerat en ung betjentpojke, fom ständigt skulle wara tillrets för bonom. Den stackars gossen fick imellertid weta att han lefde, och det enda man fan undra öfwer, är att ban ide för länge sedan tragit fig undan, För en fort tid sedan förfwann emellertid g08fen spårlöst. Naturligtwis uppstod ett fasligt pet: takel bog br E., han rörde upp himmel och jord och swor att flå båre armar oc) ben af pojken, när ban träffade honom, och bref såndes omkring för att få spanat upp aossen och ofördröiligen forelat honom bem. Den stackars gossen befans imellertid hafwa warit gömd unrer några dagars tid i en lada på gärden, tit några andra pojkar under tiden burit mat. Jmellertid framkom han siälfmant od) instäure sia för hr E. i tisdags. Hwad fom då tildrog fia dem imälan, eller om br C. fällt hoteljer, är of obekant, wi funna blott annetera att den sjackars gossen i går på förmids dagen bare hängt fig i en tara wid gården. Gode fen war 17 år. Naturligtwis hade den ftadarn i fin upphettade fantasi föreställt fia fin olycka månarubbelt fmårare än ten behöfre wara; men ett dålint behands lingssätt förtjänar i sanning, då det ej tan åtalas inför lagen, att brännmärkas inför den allmänna opinionens dom. Om tidningars nytta ottrar tidningen Amerika: Mängen anser de pengar, fom betalas för en tids ning, om ide alldeles bortkastade, få ätminstone dåligt anwända. Detta år likwäl en höast felattig uppfattning, ty det är ett erkändt faktum, att de personer af begge könen och alla åldrar utan uns dantag, hwilka hälla och läsa tirningar, weta MYcfet mera och hafwe ett stort företräre framför rem fom ej göra det. För rtet första lära ve fig lät. tare att läsa, säsom en naturlig följd af jemn öfning; för vet antra förwärswa de fig inom jäm-. förelsewis tort tiv årfliligt wetante om ett och annat och för vet tredje lära de fin bättre förfrå samt uppfatta de olika orrens betytelser. För det fiärde, ändtligen, få lära de fia genom wanan att säsa tirningarne att stilisera och ordna fin egen tankegäng klart och tyrligt. Personer, som i flera är låst tidningar, pläga oftast wara tongifwande i sälsskaper, åätminstone hwar angår sprätet, o. d., bufwursatligen rerför, att de genom tirninaeläsninss besitta en omfattande kunskap om saker och förhallanden, hwaraf de i fomtal funna draga nytta och emeran de, genom att hålla och låsa tidningar, wänja fig wid att uttrycka fig på ett klart oc) tyt ligt fört, De pengar. fom anwändas på att hålla tivningar, må derför funna sägas wara wål anwända och komma igen med ränta på rånta, förutsatt naturligtwis att tidningen är god och wäl redigerad. Om lejsarinnan Charlotte af Mexico, hwilken wistas på slottet Tervueren i Belaien, strifwer en korrespondent från Brisjel: Den olydtliga furstinnans fysiska tiljtånd bar något förbättrats under de sista twå åren, men i själstillståndet har ingen förändring inträdt. Sinnesrubbningen förs blifwer konstant; den bar urartat till ett slags omedweten barusliabet, men denna är fri frän bwarje bäftigbet och wålrsamhet. Hon är mydet ömtålig för töld ech wil att brafan altid skan brinna. För att förebvaga en olycka hade man anbraat ett aaller med tås framför kaminen; denna jörfiatiab:t uppretade henne mycket, och hon betlagade fia mycket för domestikerno; men dessa mår aude ide utlemna nyckeln till henne. Läkaren upp trårre då såsom medlare och toa med fin manliga