Norrländska Korrespondenten – 14 november 1872, sida 2

med en mängd flaggor, samt behagade sedan taga det på lägret befintliga förrådshuset, så utsom invändigt i ögnasigte, dervid hans granskande blick snart fastnade på några gamla grå kapotter, malätna och fulla af hål. — Hvad betyda dessa trasor? — frågade han med en mulnande blick kommissarien Gyllander. — Det är gamla kapotter, ers kongl. höghet, tagna från ryska officerare under 1808 års krig. — Aha! ... och dessa hål? ... — Äro minnen efter svenska kulor, ers kongl. höghet! — Bravo? Det förändrar saken! — svarade fursten med ljusnad blick, och efter några förfrågningar om åtckilliga ställningar och förhållanden inom Jemtlands regemente, hvilka till regementets favör blefvo besvarade, återvände h. k. h. till Angur, hvarpå han vidare fortsatte sin flodfärd till det enda sätteri Ångermanland eger, nemligen Holm. Åndtligen befann sig den köge resenären på en plats i Norrland, hvars minnen i någon mån sammanlänkades med namn af någon distinktion. Redan på 1500-talet var detta herresäte bebodt af lagmannen Edvard Hendricsson. Det har till och med varit landshöfdingesäte. Namnen Sparre, Polack, Clason och Nordenfolk illustrera hvar i sin mån det gamla godset, som derjemte till sin natursköna belägenhet är, om ej det första, likväl det andra i ordningen inom hela Wester-Norrlands Län. Iänkom oss i en bördig dal vid den