Norrländska Korrespondenten – 12 november 1872, sida 2

hwilken ej war brandförsäkrad. — Sedan folk och sprutor lommit till städes gick släckningen, fom alltid här i staden, särdeles raskt, oaktadt den bedrefs under högst ogynsamma omständigheter. Wattentillförseln war beklagligt ojämn, och det iuträffade mer än en gång att sprutorna långa stunder woro af brist på watten fatta ur all wertsamhet, litsom de oc till en början länge fingo wänta på matten. Den första wattentunnan, fom framkom, fördes af handl. J. E. Styf och man förwånade sig öfwer, att han, fom bor ganska långt från brandstället, kunde hinna dit långt förr än någon af de flera i närheten boende håstägare. — Att elden uptommit genom mordbrand antogs, emedan en person mid namn Nils Better Persson Oberg, hwilken ftått i ett intimare förhållande till Jda Backman, fom dock på sistone wijsat fig trolös mot honom, haft på lördagen åtskilliga Yttranden om hämnd på Ida. Oberg blef på söndagsmorgonen, hos fin i WBalknytt boende broder, hättad och hitförd. Wid i går hållen ranfofning upgaf Öberg bland annat att han i lördags afton kl. 10 begifwit fig på hemwägen och anländt till Walknytt omkring tl. 3 på föndagsmorgonen. Tio wittnen hördes af hwilka 3ne iuplyste att de, samtidigt med eldens utbrott, fett Oberg i granskapet af Bjurmarts gård, och färs stildt af 2ne witnen att han, af dem upmanad att stanna, sprungit fin wäg. Twånne patrullerande poliskonstaplar hade öster i staden, några ögonblick förr än bdrandsignaler gäfwos, sett en person, till längd och klädsel aldeles lit Oberg, komma gående och anmäla att elden war lös i Bjurmarts gård, men wille dock ej taga på fin aflagda ed att det war Oberg, dock woro deras öfwertygelse den att det ej kunde wara någon annan. Ööerg rekade att hafwa warit i staden wid tiden då elden utbröt. Målet upskjöts till nästa måndag och Öberg återfördes i hättet. —