Norrländska Korrespondenten – 5 november 1872, sida 2

man lyckades komma på den kloka tanten att fänr ba bud om hjälp i nöden till bygnarschefen mid järnwägen, br ingeniör Cederberg, fom ock på en ganska fort stund sedan tilrädtigt antal arbetare anskaffats ombesörijde ett lämpligare aflopp för det wåta elementet. Hwad man torde funna med ffäl klandra är, att ingen af gaswerkets personal eng synes hafwa tänkt på nödmwäånrdigteten att förekomma den fara fom botade och fom redan få tir vigt fom fl. tre eftermiddagen wisat wissa förebud genom de härjningar, fom anstäldes å kapten Ry: ströms gård, der en betydlig jordmångd bortftölj deg. En och annan bar frågat om ej ftulden til äftventyrg rättast drabbade järnwägsingeniörerna; men säwidt mi förstå bar denna åsiat framstälts endast för att uttala en sklämtsam förmodan om, att sagre ingeniörna wäl haft för afsigt antingen att underkasta lysgasen en wålbehöflig twättning od) rening eller eck att genom gatulyktornas flädning påminna dem, fom bygga och bo i be mera förnämliga stadsdelar, hwilta fått godt af nagmwerkets anfträngningar i upplysningens tjenst, om den sorgliaa och mörka lott jom kommit till del det siora flertalet af stadens inwånare, hwilka ha sina boplatser wid smågatorna, der på sin höjd en od) annan glåmiag oljlykta fötter dem i stånd att fe mörtret. Nekas kan ej, att det ju wore en riktig wälgerning om tetta blefwe resultatet af watnets inwerkan på gasen; men tywärr torde det ännu länge tomma att fe mörkt ut på Sörgatorna.