Norrländska Korrespondenten – 24 oktober 1872, sida 2

Riksdagen ansåg, att då twå till fer nämndemän äro tillräckliga mid hussyner å militieboställen och prestebol, behöfdes ide heller nägot större an: tal wid andra hussyner, hwilka det äliager bomas ren på landet att werkställa, och beslöt en få Iy vande författning: Hwar ifärffilda förrattninaar är stadgart derom, att, wid wissa husesyner, fyneförrättaren må eaa, fig till biträde, tillkalla minst twänne nämndemän eller flera, högst balf nämnd, alt efter fom syneförrättaren för synens mwistyftiabet pröfwar, skall gälla äfwen om andra bujesyner, fom af domare med nämnd förrättas skola. Kal. m:t bar funnit ingenting biadra en sädan arordning och revan den 19 juli gaf ban fitt bi fall likasom till ritsdagens förslag att tinggprerifon endast borde hållas å det lagtima ting, fom först på året infaller. Riksdagen hade nämligen tyckt fig finna, att tingsmenigheten föga benagnade fig af tillfället att öfwerwara tinaspredikan, som syntes numera wara till egentligen blott för domstolens ledamöter. Stadgandet om häradesnämndens jammansättning af tolf bönder fyntes för riksdagen också wara mindre lämpligt fedan något bondestånd i legal mening numera ej finnes bär i landet. Utaf detta skäl borde nämns demän få wåljas för en wif tid, fer är, dod med rätt för den mwalre att efter twå är afgå. Den författning, fom nu wunnit kgl. m:tå sanktion, innehåller bestämmelserne bärom i enlighet med vifgdageng hemftälan. Det wigtigaste af de nu kungjorda regering8besluten är det om en förmildring af strafflagens stränghet i afseende på answar för iteration af stöld. Lagens altjör drakoniska föreskrifter i detta fall bade, enligt riksdageno åsigt, en fristående ställning i jämförelse med lagbestämmelserna för återfall i andra brott, och kunde derföre föränd ras utan att störa sammanhanget eller harmonien i lagen för öfrigt. Kal. m:t bar gillat denna up. fattning och 50 kap. 11 8 i strafflagen bar nu följande lycelse: ÅBegår någon andra gången stöld; må tiden för det straffarbete, hwartill han för den gerning gjort fig styldig, ökas med högst twå är. Begår någon tredje gängen stöld; ökas tiden för straffarbetet med högst fyra år utöfwer hwad för den gerning första gången följa bör. Kommer han åter fjerde gängen eller oftare; dömes till straffarbete från och med fyra till och med tio år; dock må, der omständigheterna äro synnerligen mildrande tiden för straffarbetet till twå år ned: sättas. Jnträffar fall, som i 6 nämnes; då må till straffarbete på lifstid dömas. Inbrott utan tillgrepp jtall lika med stöld anses i fråga om för: böjning af straff, efter ty mu jagdt är. Samma lag ware om rån eller försök dertill, der sådant förut beganget är af den, som för stöld eller iubrott straffas ftall. Men bur wigtigt det än är att ftraffbejftämmelferna i lagen mildras i mån fom sederna förs mildras, få står dock fortfarande främst på dag: ordningen, jämte frågan om reformer i undermwisningswäsendet, det olösta problemet att ordna wårt härwäsen få, att det tan motswara tidens altmer ökade fordringar på ett kraftigt och aktningsbju dande landtförswar. Krigsministern br Weidenhjelm bar i detta affeende, seran hang företrädare br Abelins förslag ide lyckades winna riksdagens bifall, ett ytterst swårt men, om framgång kröner hang bemöranden, också jå mycket ärofullare åliggande att utföra. Man känner honom såsom en kunskapsrik och i alt owanliat bildad militär och vå riksdagen åtminstone hittills äfwen wisat fig wälwilligt stämd mot honom fjelf och hang framställningar, tyckes häri ligga ett gynsamt förebud för framtiden. Det man mest fruttade för, war att hr Weidenhjelms swaga helsa, som sednast i somras gjorde wistandet wid en utlänrsk badort nörwänrigt, skulle upställa swåra hinder i wågen för det ansträngande arbete, fom erfordrades; lyckligtwis wet man nu med mwifbet att friggministern detta oaktadt i det nårmaste fått färdig en omfattande plan till omorganisering af wårt förswar och att denna plan, inom ganska kort tid torde komma att öfwerlemnas till en komite af sakkunnige mån för att underkastas dess pröfning oh möjligen modifieras innan br trigsministern föredrager den till godkännande af fal. m:t i statsrådet. Härigenom wållas wisserligen den olägen. bet att ärendet ej fan framläggag för den i januari nästa år sammanträdande riksdagen, ett upskof fom det warit bäst om man kunnat undwika, då saken otwifwelaktigt tränger till ett skyndsamt afgörande, men wan winner derigenom att få ett stöd af militära auttoriteter i stället för tyst eller höat uttalad opposition af dem setdermera inom riksdagen, od) då sannolikt äfwen under hand riksdagens alla medlemmar blifwa fatta tillfålle att erfara bufmudarunderna för förslaget, hinner man att förbereda sig på ett wälbehöfligt fätt till frågans slutliga afgörande wid riksdagen 1874. På sådant sätt förekommas alla inwändningar om att tidens knapphet ej medger pröfninaen, att man ej får låta öfwerraska sig o. s. w. Om hr frigåmirnisterns förslag tänna wi ingenting beftämdt, men vet är naturligt att det måste wara upstäldt på en annan basis, än det Abelinska, ehuru man dermtOG tinill mata .