Norrländska Korrespondenten – 15 oktober 1872, sida 3

med förtroende, han afskydde lögnen och hade förstått att bringa det derhän, att kadetterna sällan eller eller aldrig wågade ljuga för Honom — och här förelåg nu en få ups penbar, med så myden frädhet framförd ofanning . . . han wisste knappast, huru han ffulle bära fig åt för att börja. Andtligen har Han fattat fitt beslut, Han stannar framför undero ficerarnes led, höjer bliden mot dem, studsar tillbaka, låter ögat förbluffadt glida öfwer raden af alla dessa på jamma sätt märkta pannor och utropar: Det är bra, mydet bra, mina herror ni fon gå er mwäg! Den andra historien lyder sålunda: En kadett, en for, stark gynnare, hade en afton på gatan råkat i gräl med tre gardesofficerare, hwilka liksom han woro klädda i uniform. Grälet urartade till handgripligheter och historien slutade med, att kadetten helt enkelt pryglade upp alla tre officerarne. Nu förstod emellertid tadetten mydet wäl, att detta kunde fom ma surt efter för honom, hwadan han genast begaf sig till kommendören, berättade för honom sanningsenligt, Huru fas ken passerat och tillade, att han mydet wäl insåg, att han handlat mydet oförsigtigt, wore odjå förberedd på straff, men mille dod, att kommendören skulle känna till sakens förhållande, innan officerarne, som man kunde wänta, skulle inkomma med fina klagomål. Desjsa infunno fig odjå ganz ffa riktigt, anmälande förhållandet och yrkande på, att far detten stulle strängt bestraffas. Kommendören teg, hörde upmärkjamt på deras rapport od) gaf derefter följonde besled: Ja, mina bäfta herrar, det är sorgligt, mydet sorgligt, det swider i djupet of min själ att höra det eu af mina fjöfas detter har wågat att piffa upp tre gardesofficerare ja, mina herrar, jag ber er wara öfwertygade om, det jag ide ämnar sida under stolen med den hår saken, det slall genljuda öfs wer hela landet, att en af mina sjökadetter har understått fig att pista upp tre gardesofficerare, od) hurusom han derz för blifwit exemplaristt afstraffad — det ffall kungöras midt och) bredt, det stall ide få jinnas någon, fom ej skall ha klart för fig, att man mid denna anftalt ej låter det passera Os näpft, att en af kadetterna tillåter fig att piffa upp tre gars desofficerare, utan att hans straff frall bli strängt, ja, mycs ket strängt, mina herrar. Längre kom han ide, innan gars det officerarne i korus anhöllo om att få taga fin anklagelje tillbaka. Hwarför ide? Ett godt samwete är ett miukt örongott, säger ett tyskt ordjpråk. En folkskoleinspektör, som bejöfte en stola, hade uppgiiwit denna sats till förklaring och rikiade fitt tal derefter till lärjungarne på följande sätt: )ylå du primus; du har warit med din far ute på åkern och hjelpt Honom dugtigt. Han säger till dig: Det mar bra gjordt, käre Anders. Soswer du då godt om fvällen? Pojken (långdraget): INezej! Jnspektören (tar från en annan sida): eå, så tänk dig, att du warit flitig och upps märksam i skolan och swarat rätt vå alla frågor du fått. Om då skolmästaren sägir: Du är snällask af allihop. Jag stall tala om för dina Jöräldrar, att jag är mydet nöjd med dig. Sofwer du då godt om kvällen? Pojken: INRe-ej! Jnspektören (föker komma åt honom från känslans fida): ÅAntag, att du giort något arbete, att du fått pengar för det, och ämnar för dem köpa något, fom ajorde dig glädje. Så träffar du på mägen en fattig blind tiggare. Du ger honom pengarne och Han säger till dig: Gud wälsigne dig, mitt baru; Måtte det gå dig wäl i alla dina lifödagar. Ekulle du då fofwa godt om fvällen? Pojken: Iezejl Jnspektören (förargad). Nå hwarför ide27 Pojken (i jemrande tom): ej, för det är så mydet loppor derhemma ! List mot lift. En airig amerifanare i Rewyort behöfde juridist råd i en sak, men för att undgå att be a a det, inbjöd han advokaten till en präktig aftonmåltid ud) framförde under densamma de nödiga frågorna angående fin sak, hwilka till hans stora glädje blefwo omständigt bejmar: s e. Den följande fid dagen han emellertid til fin stora förffräckelse en räkning från fin advokat hwari frågor od) froar mo ro noggrannt uptednade od) de senare belagda med det dyr raste pris. På betalningsdagen uprann dod en ide hos amerikanaren, som utförde den i en moträkning till advokaten, hwari han debiterade denne för den erhålna aftonmåltiden ide förglömmande att uptaga de fina winerna och drydess warorna till högsta pris. Men följande dag blef åter er försträdelse för amerikanaren, ty då infann fig hos honom en rättsbetjent med stämning, på angifwelje af advokaten, för )oloflig förjäljning af win och ipivituoja. (a — Djllsaln fjnunsgs Anr —— —