Norrländska Korrespondenten – 12 oktober 1872, sida 3

Och från fin konungs stoft, från bittra döden Af klagan åtföljd, hennes tanke far, Den ilar hän mot obekanta öden, Den ilar mot en dunkel framtids dar, Men hwad war stund uii sitt sköte bär, J hoppets mantel ligger inhöljdt der. Och tanken swingar sig till himlen höga, Der Karlawagn bland gyllne stjernor går, Han stannar der, och med ett tärfyldt öga Han fer den sorg, fom uti nordan rår. Han stannar än, han Hoppas, Hoppet ler, Men hoppets glädje ingen fröjdar mer. Men åter förd af tankens snabba wingar Den rastlöst ilar Högre, högre än Och utan hwila, utan ro han swingar Sig upp till Gud, till allas fader, wän, Der wid hans fot han ödmjuk faller ner OM för fin kung, för fosterland han ber. Ej menskors lott det är att framtid ana OM ingen läser ännu ödets blad, Men hur du än, o Gud, mill öden dana, Beskydda fosterjord hwar stund, hwar dag! Ja, o Herre, med din allmakts hand Bewara kung, bewara fosterland! Einar.