Norrländska Korrespondenten – 3 oktober 1872, sida 3

komplotten, hwilken bar alla tecken af att wara hopspunnen af polisen. J undersökningsfängelset anwäntes dessutom icke blott moralisk utan äfwen fysisk tortyr. Welcker skildrade år 1866 retta flaa8 fångelser sålunda: Futtipa feller, bojor, faknad af kroppsrörelse och frisk luft, halfmörker och anwändning af disciplinära straff med en grym stränghet och podthdliashbet! För att bättre före stå hwad detta will föga anföres efter den wäl bekunte författare, L. Trier, följande: Der Strafstuhl är en länstol af trå, hwarwid offret bindes med remmar, fom gå öfwer halsen, brös stet, magen och låren och tillspännas så bårdt som möjliat. Jnom loppet af några få minuter är blodomloppet hämmadt och det inträder en häftiRg smärta, som med hwarje ögonblick ökas. Denna tortyr anwändes understundom i 36 timmar, till dess blodet springer ut från den pinares mun och öron. Ett annat difciplinärftraff, fom i fynr nerhet anwänres i Sachjen, består i, att ten an: klagade infpårrag i en liten mörk fel, bwarest bås de golf och wäggar äro befatta med skarpa trär stycken, få att hwarje försök till hwila wållar den siörsta pina. Kroppsstraffen äro wisdserligen, fom det beter, afskaffade inom den preussiska håren, men den wålrsamma behandlingen of rekryterna är dock få wanlig, att man har angifwit den fom en af de förnämsta orsakerna till den stora ut: wandringen från Preussen I den preussiska hären eger man, utom den stränga arresten, vå den inspärrade tillbringar en hel wecka i kolmörkt rum, älven ett straff, fom kallas Baumanbinden, bestående deri, att offret hänges upp i ett träd wid tummarne.