Norrländska Korrespondenten – 28 september 1872, sida 2

tidning säzer: En eller annan röst mer eller mindre wäner här föaa i wågstälen, då flertolet är gifwet i alla fal. Deremot wäger det mycket, om landsbyadens ombud, då re finna, att städerna allmänt söka mot dem ställa män med en des fiverad hållnina. börja att intaga en lika vefis berad ståndpunkt tillbaka. För den nu kommanve rikstagsperioten fan detta wara mindre måns liat, men efter tre år skola de flesta första fame marens lerawöter återwäljas, och lantstingen skela vå, mid de nya walen, fe til, att första kammaren icke kan ställa något afgörande röstantal mot andra kammarens flertal. Enligt hwad wi sport, bar man redan upajort listor på, hurn dessa wal böra komma att uffalla, och om blott ett par tre större län genomföra deesa förslag, är flertalet wid de samfålda omröstningarne gifwet. Dermed är också hela ritaragens karakter gifwen, och en landtmanna rådkammare är dermed blott en gansta fort tirsfråa. Det nya katekesförslaget, fom nu i några få exemplar är trycki och kringsändt till alla domfus pitel, äfwensom tontrakterna deraf erhållit ett eremplar hwarrera, är ett litet opus hwarpå mycket arbete och tänkande blifwit nedlagt. I ståället för en lilla fatefe8 och en stora katekes (förtlaringen) bar fatefogtomitgen tillökat Luthers lilla katekes med tilläggsfrågor, få att en nya katetesen blir ett belt med d:r Luthers lilla fatekes, fom är grunden och kärnan för arbetet. Förslaget kan dock anses wara färdigt, och det åtföljes af flera reservationer rörande formen och en reservation rörande läran. När trän domkapitlen och presterskapet inkommit anmärkningar, sammanträrer katekeskomiten ånyo för att lägga en fifta reripes rande hand mid werket, och först sedan blir fatz kesförslaget tillaängliat för en större allmänhet. Upaiften, som stätt att läsa i flera tidningar, att förslaget redan un skulle funna få köpas och att hwem fom helst skulle få insänta fina anmärfnins gar till kemiino medlemmar, lär ide ega grund. Man fon nästan wara böjd att klandra wererbös randes näston öfwerdrifna sparsamhet med exem plarens utdelanre. Nog synes det, fom hwarje pastor oc kwarje konsistorieledamot borde haft ett exemplar cf förslaget, hwilket, när ett exemplar skall sirkulera mellan ett stort antal prester, jwårs ligen fon bli föremål för någon grunrligare granftsning. (Fromåt.)