ning byad på själfstyrelsens, eller, om ni få will, på republikansk grund. — Må wara, men, fer du, mitt system år dock säkrare och bättre, Man talade rätt länge härom, men hwar och en wirblef fin mening, utan att ens något moln af missnöje mårftes. Prinsen öfwergick till militärwåsendet. Indelz nin gswerket war hans ögonster; det war en möns fterinftitution ur både borgerlig och militärisk fynpunkt. — OM — fer du — jag ämnar ej stanna dere wid; jag will stålla äfwen artilleriet på indelnina. Den tilltalade, som öppet erkånde sig ej förstå denna sak, inwände blott: — Det må wara; men om ni will saken, und: wik namnet — derwid prinsen slog honom på axeln och utropade: — Ett f-t gert rår! Äfwen skandinavismen kom på tal, ech prinsen, fom war mydet warm derför, förklarade: — Men ide will jaa bli kung I Danmark; jag will det ej, äfwen om det erbjödes mig. — Saken möter iu också många swåriabeter, och mia ivnes en skandincvisk förening näpveliaen tunna komma til stånd annat än fom en feveratid republik; men denna tid är, såsom ni wäl inser, mycket aflägsen. Prinsen stursare ett ögonblick; men öfmeren8s kommetsen hade mwarit, att ett fullt upriktiat tal skulle tålas, och ten bölls ärligt. Man ätskiltes i största wänlighet frön prinsens sida. Och det dröjre ej länge innan kallelsen uppres pades. Den tillkallade infann sig på slaget kl. 4 e. m., men prinsen war ute och åkte. Efter en half timme gick den wäntande fin wär, men det wållade ingen anstöt, utan prinsen mar nästa vag, rå ban ej lät wänta på fia, lika wånlia. Samtalet rörde fia nu om proletariatet, hwars arund prinsen trorre liaga i hemmansklyfninaen och öfwerbefolkninaen, en åsigt, fom på det lifli gaste motsades. Och prinsen lyssnade uppmårt: samt till motskälen. — Farwäl, nu; drottningen wäntar på mia. Tack för samtalet, och tet skall jaa säga vin, att du öfwertvaar mig ej få lätt, men bar jag funnit att jaa misstanit mip, så skall jag wara den förste att widaå det. — Det war mhackert sagdt af eters kunglig höghet. — Bah, det måste jag wäl göra fom hederlig karl. Ett hantslag, och prinsen ilade bort. Under årens lopp inträffade många samtal mellan konung Carl XV och samma person. De woro i samma anda. Konuvaen, altid öppen och rättfram, toa aldria anstöt af det uprriktina talet. Han kunte säga: Det teå beariper vu ej, men ormen låa öfwer ten tilltalates oxlar och ögat blickade wånligt in i bans. Dock kommo mellantirer af annan stämning. Onåden gaf fia nanska tydligt tillkänna i i blid, i helsning. Men möttes man efter något är, få mar kevungens hantdslaa tifa bjertliat. Han hade dock haft skål att wara innerligt förargad mången gåna, men ban byste intet groll. Sannolikt har bwar oc er, fom fommit i perz sonlig beröring med den aflidne konungen, haft samma erfarenhbet. Af buru olika mening man månte hafwa warit med honom i många stycken, kunde man likwål ej undgå att wårmas af tillgifwenhet för hans person, fom tålde en ärlig motsänelse lilsem ban fjelf fare fin mening. Det är nu blott ett par år sedan. J tonungens kabinett fatt framför honom en annon skriftställare, fom han inbiutit till enskildt samlväm. Konungen uppläste med wacker ech klangfull röst ett och annat al fina otryckta ffalde: siycken. Det låg känsla och swärmeri i dessa vär den och rösten röjde att orden gått ur hjertat. Der upstod äfwen samtal. Så talade man om svinnan, och konungen uppenbarade — hwad mängs den kanske ej tilltrott bonom — böga och rena föreställningar om re kvinnor, bwilka ban ajort till fina idealer. Utan twifwel hade den diura aktnina han hyste för fin gemål inwerfat på denna stämning. Man talade äftven religiöfa ting, derwid fonungen bhänwifare till ett manuskript på fin bok: hyllo, hwari han fare fia ba nedlagt fina tanfar i detta ämne. Af famtalet framaick emellertid en warmt religiös, ät det mystiska lutande fänflos och tankeriktning. Och det war ej enda tillfället då man förnam att konungen könde bebof af södana samtal i höare och djupare ämnen. Men personerna stodo honom wäl ide få ofta till buds, ty ve måste wara af anuat skaplynne än de fom trifwas i i de Aaladala: aen eller älska att sola fia i nådens sken.