Norrländska Korrespondenten – 28 september 1872, sida 2

påfoljd, att kaptenen på danska fartyget, jämte fer mans besättning, ej ansåg sig kunna tvarstanna på detsamma utan upptogs på Helios, fom ans lande til Karlshamn söndagen verpå. Klyftwere bommen m. m. bade emellertid blifwit bräkt på Helios, hwarför den tommer att i Karlshamn repareras, för att setan fortsätta resan till dejtinationsorten. Sammanstötningen egde rum wid Bornhotm, norrwest från Hammarshus. Have nia dref i land på Bornholmska kusten. Obdultionen af det kungliga liket eade, jåsom förut tilltännagifwits, rum i lördags tl. 10 f. m. och förrättades af t. f. professorn i patbologisk anatomi wid Karolinska institutet dokt. C. A. Blix i wererbörandes närwaro. Litöppningen fonftates rade i allo den åsigt, hwilken tonungens läfare. revan länge hyst om h. m:ts sjuldom, nämligen att den bestod af en kronisk inflammation i tarm: kanalen med utbredda sårnader fynnerl-gen i dess nedre och nedersta del; den förmodan, fom man någengång hört uttalas, att h. m:t skulle lirit af nånon träfjtartad åtomma, saknar sålunda al grund. — På terom gjord anhållan hade b. m konung Oecar aflåtit följande telegram till Malmö: Malmö befolknings önskan att se salig fonun: gens lit stall upfyllas. Föranstalta att det ster om föndag. Med anledning deraf mifadegd liket för allmänbeten fill. söndag kl. 5—8 e. m. i stora saten i lantshöfdingeresitenset, berättar S. D. S. Dat: lodt det ihållande, häftiga regnwädret hade redan kl. 4 e m. en ofantlig menniskomassa samlats på Stortorget och koen sträckte fia redan då förbi rärbufet längs bela östra sidan af torget; twenne timmar fenare, då dörrarne till resitenset redan warit öpna en timma, uptog den äfwen hela förra sidan, bildande en rät winkel med spetsen wid mynningen af Sörergatan. Twenne kompanier af födra skånska infanteriregementet bildade haie närmast residenset och beridna husarer sökte att utåt bela sträckningen af köen, så godt sig göra låt, upprätthålla ortningen. Trängseln war det oattatt oerhörtt for, och flera personer möste föras niswimmade derifrån. Kkockan 5 öpnades dörrar. ae till residenset, och fetkmassan tilläls pasfera genom vehiibulen upför stora trappan till wenster genom stora salen, samt derifrån genom ett mindre rum ech en sal nedför trappan, jem leder till Kansligatan. Under de trenne timmar, fl. 5—8 e. m., som tillträdet stod öppet, beräknades unges fär 9,000 personer hafwa passerat denna wäg. Å stora salen, fom war helt och hållet draperad i swart och rikt upplyft af kandelabrar, mar fonungens lit utstäldt i en massiv ekkista, plaserad på en med swart kläre öfwerdragen och med blomsterkransar rikt ornerad katafalk; till höger om vet tungliga liket hwilade swenska kronan på tiftlocket, som war höljdt af en mörkröd med gyllene tronor öfwersållad sammetsmantel. Konungen, hwars drag woro märkwärdigt wål bibehällna, om ock något insjunkna, war ijörd generalåuniform med serafimerordens blåa band. Rundt omkring fiftan woro samlade ätskillige högre hoffuntstionärer, hwarjämte både högre och lägre office. rare stodo i grupper öfwerallt i salen; trappupgångarne såwäl till fom från salen woro föröfrigt jylde af militärer. KL 8 stänaves dörrarne, och den stora mängden på torget skingrades åter så småningom, utan att några widare oordningar med anledning af den swåra trängseln förspordes. Boktrycaren Gumeliug i Örebro, fom der blifwit wald till statens riksdagsmyn, men för tills fället wistas å annan ort, har hemskickat efterföls jande sktrijwelse: Till walmännen i Örebro, Telegrafisktt underrättad om rifsdaggmannamwar lets utgång, betygar jag sammaledes min tadfjams het. Owiss, huruwida omständigheterna skela tillå. ta mig mottaga Jörnyade förtroendet, skattar jag dock detsamma högt såsom ett witnesbörd, att min werksamhet wälwilligt bedömts i min kära hemort. Ever Arvid Gumcetius. Land och stad. Til Oskarshamns. Poften ffrifmes från Stodholm: Walen pågå nu fom böft öfwer alt i städerna och på landet. J de förra bör man mångenstädes öppet uttalas såsom en representants snart sagdt första och enda pligt att motarbeta landtmannapartiet, och mau afger genom detta uttalande det fullständigaste vitsord om ar: ten af fin egen fosterländska oegennytta och owäld. Från landet hör man wisserligen ide nägra anfall mot städerna, men mer od) mer wäljas uteslutande bönder. Om städernas innewånare, äms betsmän och fabritsidkare, en gang werkligen tomma att förtryckas af en öfwermäkting och ffoningslös majoritet, få få de fia själfwa att tada derför, ty deras motständare skola slutligen taga dem på orden, och bewisa dem den fiendtlighet, för hwilken de warit så länge beskylda. Härtill fan läggas hwad Göteborgs Handels: