De förhoppningar, man i tet längsta hyste att en wändnina till det bättre skulle inträffa i for nung Corls sjukdom, bekräftades ide och dvörgbudet kom med knapp förberedelse som ett döfwande flag öfwer den kunaliga familjens merlemmar och öfwer hela det förjante swenska folket. Buletinerna från b. muts låtare i Malmö läto mwisferliaen ganska oroande; men då hwarken dessa Here ror eller ven utmärkte läkare, fom bär förut del: tagit : wården om ben bhöpe patienten och wäl berde känna till arten af sjukdomen, ide ansägo faran få öfwerhängande. inwaggade man fig ett bopp, tom på tet sorgligaste sätt skulle gäckas. Under loppet af måndagen oc) tisdagen ankommo från enskilda personer i Malmö telegrammer, i hwilka uttalades den bestämda öfwertygelsen att konungens till stånd war hepplöst; men dessa ha: de icke som läkarne och konungens omgifning haft tilffälle att under en längre tid fe henom och följa med gången af sjukdomen, utan vä de sågo bonom aftärd af långwarigt lidande med ett tilskott af sjöresans befwärliaheter förestälde de fin ger nast det wärsta. Af ven korta retation, fom BPolts tidningen i går afton lemnade, finner man bes kräftadt att läkarne och te konungen närmast om: gifwande, hwilka flera sånger förut bewittnat få dana fjuktomsanfall med åtföljanre kraftminskning och huruletes den höga patienten åter hemtat fia, ide trotde döden få nära fom setan wisade fin. På tisdansestermittagen inträffade ånyo en Eris, som man kallat vet, och häftiga uttömningar; men fom konungen efter några timmars sömn åter be: fann fia fia bättre trorde man detta anfall ide wara af större betydenhet än de föregående. Fvrit på onsdags eftermiddag, rå en ny såtan kris ine trädde, antydde jymptomerna dödens annalkande. Lijmetikus Lundbera fann ögonblicket wara inne att meddela fonungen förhållandet, fom mottog unterrätteljen luant och med manlig fattning. Han lärer då bafwa uttalat fin önsfan att fe fina brös ver omfring fia och jrågat om plägorna skulle räcka länge, hwartill d:r L. siulle hafwa swarat att enliat all anledning detta ide tommer att blifwa händelsen. En rörande scen, som säkert al: dria alömmes af de deruti deltagande, fölide, då konungen tog afsked af sin omaifning, särskildt af hwar och en deribland. Mot slutet under döds arbetet tilläto de aftagande krafterna konungen icke att tala, ban endast pekade med handen på pannan, hwarwid d:r Luntberg med en eau de co: logne fuktad siltesduk aftorkade den framtringande swetten. Kl. 9,5 slutare konung Carl sitt lif och enstämmigt ljuder om honom det omrömet att alla hans handlingar fom fonung talade ett ädelt hjerta och att inaen älskat sitt land högre än ban, fom fördrog att dö der framför att föfa hel: fan utom detsamma. Såsom närwarande wid dödsbävden nämnas hojstaumåstaren Bräkenhjelm, kabinettskammarherren v. Dardel, orronnansoffiseren Gyllenram, lantsböfringen o. Troil med fru, grefwinnan Hedvia Bråkenhjelm, generalerna Ceterström och of Klint samt kfabinettskammarherrarne frih. Louis Wrede och Goettschalk don Beyer. Allmänheten finner det rvubbelt foraligt att kenung Carl ej skulle i dödsstunden fe någon af fin slägt hos fig och läkarne få upbära bittra anmärkningar öfwer brist på förutseende m. m. Härom är swårt att döma, men mer än menniffor lära hrr doktorer ide heller wara. Hwarför kronprinsessan af Danmark ide hann til fadrens rödsbädd frågar man fia äfwen, men anledningen känner man bättre der nere än här uppe, det aid förmodligen ej få lätt att i haft arrangera öfs werfarten. När man ser tillbaka på gången af h. m:ts sjuttom så tycker man sia nu wara wiss på att om konungen i stållet att 1867 begagnat baden i Vichy då i stället begifwit sig till Aachen, skulle ban nu warit frisk i stället att ligga på bår, men — vanitas vanitatum — hwem fan med någon wisshet werkligen försöka ett sådant påstående! Äfwen få will man efteråt weta att dir Reumont i Aachen genast skulle hafwa förklarat att det mos re för sent och att turen ide kunde lyckas i ans seende till bristante reaktionsförmäga hos ven fju ke. Detta war emellertid alldeles icke förhållandet; twärtom lärer br Reumont hafwa ansett en lydad fur såsom tregprobable ehuru naturliatwis utaången ide kunde med wisshet förutsägas. När sedan konungen lemnade Aachen yttrade d:r R om fin höge patient, att tillständet wisserligen nu icke wore tillfredsställande men man fär se om 5 a 6 weckor om ide en förbättring inträder. SÅledes yttrade sig ännu wid tonungens afresa från Aachen ven skicklige och erfarne div R. ide ändå få hopplöst. Att sjöresan påskyndat och direkt elfer indirett framkullat en förtivig dör, wållad ge: nom förswinnande krafter och bristning af något inwärtes organ, synes för en ickerläkare sannolitt; obduttionsprotokollet skall snart härom lemna nårmare uptysning, liksom förmodligen konungens lätare, hrr W. Lunrbera och Edholm, ide under. läta att aifwa en utförligare relation om mar: schen ar siukromen, dels inför allmänheten och pels inör swenska läkresällskapet. AA FFam omfrina 2 meckor