dagen förflöt temligen lugnt; och oaktadt h. m:t påföljande morgon kände sig matt, fanns dock intet som angaf en snart stundande död. Klockan 4 på e. m. wisade sig likwäl högst bekymrande tecken, och lifmedikus VB. Lundberg ansåg fia nu böra gifwa den sjuke tillkänna fina farhågor, bwils fen underrättelse b. m:t mottog med kristlig fatt ning och tugn. Prosten, k. hofpredikanten Olin, kom nu tillstädes och förrättade bön. H. m:t tog afsked af fin omgifning. KL. 7 började det egentliga dödsarbetet; men b. m:t bibehöll fortfarande full sans ända till dödsstunden. hwilken, fom rer dan befant, inträffate fl. 9,5 på aftonen. Sedan på mirragen telegram ingått till b. mit wår nu regerande konung, med numera uttalad önskan att han måtte nedresa til Malmö, beflö to oc nuwarande konungen och hans höga gemål samt h. k. h. hertigen af Dalarne att med extras tåg afresa på aftonen; och suiten mar redan ins stigen i wagnarna, då det djupt smärtsamma dödgbudet med järuwägetelegram anlände. (P. T.) Kungswakt. K. m:t har befallt att f. d. förste adjutanten hos Carl XV, öfwersten oh chefen för husarregementet Konung Cart XV, generalmajoren frih. CL Arw. Bror Cederström samt en ryttmär stare, 2 fubalternofficerare och 25 man ur hufars regementet Konung Carl XV skola, såsom tungswakt åtfölja litet efter högtsalig konungen wid def transporterande från Malmö till Stockholm, Hwils ket försiggick sistlidne gårdag. Konung Oscar II:s walspråk. H. m:t konungen bar i lördags uti statsrädet meddelat följande förs klarande: 3 likhet med ädla och frejdade Företrädare är åfwen Jag sinnad antaga ett Walfpråk. Djupt öfwertvaad att de Konungakronor Jaa i arf emottagit ide äro Mia pifve blott til yttre glans, wet och erfänner Jag fastmera, att mitt answarsfulla Konungeliga tall, hwaraf Kronan är en sinnebild, framför alt blifwit mig ålagdt att befordra: Brödrafolkens Wäl. Ware då dessa Ord mitt Walspräk. Ware de ett uttryd af min warma kärlel till de twenne af min store Stamfader förenade folf, hwikas lyda skall blifwa mitt högsta jordiska mål. Ware de ock den grundtanke, hwilken med Guds bielp skall finna uttryck i mina handlingar säsom Sweriges och Norges Konung. Koleran. Från Gefle skrifwes den 13 dennes: Den i måndags insjuknade arbetaren Elfström af led i går afton. Något nytt sjukdomsfall har ej inträffat. Från farsotens utbrott äro säleres 8 insjuknade, hwaraf 6 aflidit och 2 kwarligga under läkarewård. Öfwersegling. Natten till Torsdagen den 12 d:s fom mar mörk och stormig med nordlig wind, låg norska skonertskeppet Solo hemma i Tönss berg och fördt af kapten Jacobson, på resa från norra Frankrike till Sundswall i ballast 10 kvarts mil i OSO från Swarttlubbens fyr uti norra ändan af Ålands haf för babords halsar, efter att en stund förut hafwa wändt. Jnom kort mötte fteppet en seglare, fom sedermera upplystes wara det 1,000 tons drägtiga norska fregattskeppet ÅSuperior, äfwendeles destineradt till en norrländsk hamn i ballaft. Detta skepp låg för styrbords Hals far. Kaptenen på Solo war under däck och ftyrmannen hade wakten. Något flags tonfundering å ömse håll måtte hafwa ledt till sammanstötning, e medan faptenen på Solo hörde först styrmannen kommendera falla! oc) några minuter derefter Ylowa!, hwilket senare kommandoord war ett ftort feltag. Härigenom inträffade, att båda skeppen föl lo (Superior skulle hafwa hållit fin furs) oh naturligtwis nalkades de då med rummare wind under en särdeles hård fart. Båda skeppens ftyrbords bogar törnade emot hwarandra. Dermwid ins krossade Superior ftyrbords bog å Solo. Men det stadnade ej derwid. Superiors styrbords ans fare fattade tag i Solvs fockwant, afslet detfams ma och i ett ögonblick låg fockmasten öfwerbord. Det skedde på samma fött med alla de öfriga lär wanten, få att firar derefter äfwen stormast och mesanmast lågo i watnet. Antaret högg derefter tag akterut inombords få hårdt, att Superior vjäg upp och blef liggande intill Solo hwarwid det senares besättning sprang ombord på Superior. Detta hade tnappt fett förrän ankarlettingen sprang och båda skeppen drefwo åtskiljs. Wid dagningen Höll Superior ned till Arholma och inkom på Granskärs redd. En stund derefter kom ett tredje norskt skepp seglande. Kaptenen å detsamma satte sin styrman och timmerman ombord på det öfwergifna Solo. Dessa begge män arbetade med att upsätta nöd tackling, sedan de öfwerbord gångna masterna fas pats från sidan, och hade äfwen lyckats att funna tillfätta ett segel samt styrde turs på Söderarm, der lotsar derifrån gingo ombord och togo skeppet in till Styrjans hamn för att upbogsera skeppet till Stockholm. Stiftsnyheter.