SV e30 EV tebondens jord, en asigt jom upkom under unionstiden, his ten af wår umärkte statslärde, justitieradet Rauman, bes strifwes såsom ett förrerringens, förtryckets och själfsväldets lidehrarf. J huru hög grad dessa syten trydt stämpel på grundstatterna och) inwerkat wid deras jördelning inses deraf, att ide mindre än 21,000 frälschemman äro derifrån antinz gen helt eller oc blott delvis befriade. Hela den swenska Jorden beräknas till omkring 1,800 millioner rdrs tareringss wärde, hwaraf 1,200 millioner för tronos och stattejord, å hwilken grundstaterna förnämligast hwila, 374 millioner för allmän sräljejord, å hwilken blott en mindre det hwilar, samt 212 millioner för ypperlig frälsejord, hwilken från gvundffatz terna är alldeles fri. Befriad är derjämte all s. k. annan fastighet, d. w. s. städernas hus och tomter, jamt fastigheter å landsbygden, hwilka ej tillhöra jorden, såsom t. ex. bruk, fabriker, sågverk (märt!) o. a. d. af omkring 550 millioz ner rdrs taxeringswärde och dessutom all lösegendom, npgåenz de i wärde till 2 a 2 Half milliarder. Grundssatterna äro således ett arf från den tid då wårt land — och jordbrukaren eller bonden utgjorde då dess Hui wudsakliga arbetande klass — trycktes under adelns hårda och onikna själfsrald? Nu frågas: fon det wara rätt, tan det ens wara billigt att wi wägra bidraga till undanz rödjande af denna himmelsstriande orättwisa? Skola arbes tarne, handelsmän, handwerkare och andre, fara örat till för det rop om rättwisa, fom höjes från de under århundraz dens ojämna bördor fudande fronos och ffattehemmansegarz ne? Stola wi låta dara oss af det stenbart warma od) ups riktiga intresse för städernas skattebördor och arbetarnes de betsedlar fom hr — r— (Severin?) eller hr —e— (Axell?) eller andre nu äflas att lägga i dagen? Huru blind bör man ej wara för att ide känna igen Jatob, jom förklädt fig till Esau — för att narra till sig en eller annan fördel eller åtminstone behålla redan tillnarrade sådana! Hwar fans omtanken om wåra debetjedtar, då ftadåfullmäktige beslöto upföra stadshujet, som till ringa nytta för samhället, slukat ett och annat kundsra-tusentals riksbaler? Hwar hade desse herrar undanstuctit fin farhaga för ökade statter, då dei blindo sökte loda staden in i ett järnmwägåbolag med några äfwentyrliga utländingar? Omart hade iparz samhetsifwern flyktat, då stadens ombud mid närwarande iärnwägsbolags stämma ej hade ett ord att säga imot det betydliga arvode af fem tusen rdr årligen, iom tilldelades werkställande direktören, hr Sew. Axell? Swar, ändtligen, stola wi söka denna ömma omsorg, då — som det allmänt säges: ty räkenskaperna eller revisionsberättelserna får ingen oinwigd dödlig fe — bränwinsbolaget, stiftadt till stadens fromma, tillåtes aflöna sina tjenare hardt när som furstar? Wi fråga blott! Nej, saken är den! De privilegierade klasserna i städerna äro helt enkelt rädda för den sträjwan efter själjständighet, oberoende och jämnlikhet som finnes hos folken i wåra dagar och wäl infeende det för alt privilegiiwäsende farliga i att gifwa efter för böndernas billiga önstningar, söka de ups slrämma egennyttan hos massan af städernas befolkning och med dess tillhjelp hindra hwarje reform! Till den ändan upbeswärja de jpökbilden af en femdubblad bewillning! Må ingen låta bedraga fig af tasfipeleriet. ÖGrundskatterna utgöra numera en sjundedel of det för statsregleringen erforderliga belopp och denna sjundedel, fom nu utgår af endast den ene femtedelen af nationaljförmögenheten, den ffulle — få wågar man påstå — i fall den på alla jämt fördelades, femdubbla bewillningen. Kan man wäl tänka något orimligare! Ty antagom att grundskatterna utgöra ser millioner, hwad blir wäl den werkliga föliden deraf att de rättwist och billigt det är efter samma grund uttaxeras på all egendom? Jo, först att egare af den nuwarande grundskatten behäftade fronoskattejorden få betala mera än häljten deraf oh widare att återstoden fördelas på frälsejorden och de nyssupräknade fastigheter å land och i stad iom derifrån nu äro fria. Huru mydet kommer då att drabba arbetarens årliga inkomst af 600 rdr eller handtwerkarens af 1.200 rdr? Räkna ut det den fom kan. Högst obetydligt blir det oh ännu obetydligare om hela nationalförmögenheten ffall deri deltaga. Hörom imellertid hwad utmärka tankarne säga om grunds skatterna! Thiers, iom nu styr Frankrike, ytrar ur statsmannens fynpunkt derom: Jordegendom och åkerbruk, det är landets förnämsta näringsfäng; det ligger mig närmast om hjärtat, emedan jag utan det ide kan tänka mig ett land starkt och stort. Hwaraf lider detta näringsfång? Det lider af grundskatterna, se der dess olycka! Nawäl, wårt land lider äfwen det af grundskatterna; höra mi ej afhjälpa def lidande? Jo, Helt wisst. Detta har oc warit åsigten hos frik. Gripenstedt, hwilken under den tid han war medlem af fonungens regering ge nomförde lindring eler afskrifning af årliga slatier, såsom fvarnz od sågräntan, hammarskatten, fouragepassewolansen m. fl. direkt eller indirekt trycande jordbruket. Och nu sednast har blifvit bestämdt, att från och med innewarande år alla in natura utgående ffatter för all framtid komma att utaå i penningar efter ett för 20 år beräknadt markegångspris, hwilket innebär en minslning i grundskatternas belopp af 300,000 rdr. Har i följd häraf städernas skattebördor ökats eller något enda öre tillfommit på wåra debetsedlar? Nej, och derför har man od rätt sluta att, derest afstrifningen sker imåninz gom, ingalunda någon ökning i bevillningen deraf ffall följa. Grefve Björnstjerna, iom för 40 år sedan framlade ett förslag om reform i grundskatterna, ytrar, sedan han med fiffror ur offisiella fällor wisat huru betungadt jordbruket mar i jämförelse med öfriga näringar: Om nu härtill lägs ges att denna så ensidigt pålagda grundbeskattning utgår med en olikhet inom eget stöte, som härrör af en den swenska jorden allena i Europa ännu widhäftande beskaffenhet af olika jordnaturer, såsom krono, skatte och frälse, samt med det obestämda i beloppet, hwilket härrör af en till areal, bördigz Het och afkastning olika hemmantalsberäkning, nser man lätt orsaken. hwarför wanmakt oc) obestånd i allmänhet mwidhäftar swensta jordbruket, och hwarför det i sitt betryck äfwen kväft andra näringars fortkomst; ty solidariskt åtföljas de; den ena kan ej blomstra eller aftyna utan att inverka på den andra, och är effekten så mycket större, när detta inträfar med modernäringen, jordbruket. En förändring är således af behofwet högt påkallad, om ej, i en kanske föga aflägsen framtid, rikets lugn oh trefnad högeligen skall äfwentyras. Nutiden är en framilande yYyngz ling, ej en förslappad invalid; man måste förftå den, Hejda dess brådstörtande, men ej twärt stänga dess fortkomst; den detta will, blottställer sig för att blifwa kullkastad af den wåldsamme ynglingen, som själf sedan förirrar fig på passionernas willowägar. Derför är det en dubbel sktyldighet för dem, åt hwilka nationens öden äro anjörtrodda, att med mogen eftertanka öpna förbättringarnas bana, vå det den ej af den willande Yran blindwis må blifva upforängd. Och just i fråga om denna upfrängning säger den berömde —— KK D