Norrländska Korrespondenten – 25 juli 1872, sida 3

Hwarjehanda. En ung man ifrån Kristianstadstrakten, fom mi stats i Göteborg, skrifwer på följande upbyggliga sätt till fina föräldrar: Mina kära föräldrar! Ö Nu sedan jag kommit till Göteborg, will jag för Eder remplicera denna för mig inliberala effekt att min Principal Herr läng Wachtmåästaren H. H. med döden apploderade fin jordiska bana, uti den con tvära åldern af 37 år 4 månader 15 dagar, djupt jörjd oh saknad af mig jemte mata och 3 minderdrija barn, hwilket tillkännagifwande jemte min an-z sökan om ny tjenst kommer uti tidningarne imsöras od) detoz reras, hwilket jag tror stall göra effect. — Min ställning i samhällslifwet är systematisk, ty när man lefwer bland bildade menniskor måste man wisa fig förnäm och swara som herrskap. Ack om ni nu finge se mig, huru förändrad jag är i bildning och sätt, ty om söndagarne kläder jag mig grann, med handskar, käpp och cigarr i munden, beger mig derefter till Trädgårdsföreninges Park, der de granna Mam seller paradwis tournera neutralitetens frigångar emot en afz gift aj 5 sk., fom ej fan kallas för dyr, — åker derefter Kaz rusell od) om aftonen möjligtwis formera en Theaterpjes sör 18 sk., men ni fom bo på landet och äro bönder, (jag siäms när jag eftertänker, att wara få simpelt född som af bönder) wet naturligtwis ej hwad en Theaterdjes will säga, detta skall jag i korthet redogöra. En Theaterpjes är ett högt sienhus, hwilket mot himlen höjer fig i fyra wåningar, der den madrafte mufik låter höra fig, och der stedda oc) fommande ting gifmwa sig tilllänna, — jag, man blir få bildad och förändrad i smak efter en sådan pjes, att känslan sörsmältr uti himlens lydjalighet — Åfwen will jag berätta att jag har Fästmö uti en Piamsell Hulda B. den mest Curtisania warelse jag känner, hon kläder sig i hatt, handskar och flor för ansigtet od) gör mig alltid det gladaste tidssördrif — ad om ni finge je henne, hon är den klaraste och inyggafte Memsell här i Göteborg, och hon tommer att ewigt göra mig lydlig både här od i ewigheten. — Mina öfriga nöjen turz nera med stadshwimlet i förening med min kredit, ty jag är bror od) wän med Herrar Stomafares-mäftare och dito Sträddare, hwilket gör att jag alltid tan wara gentil oc) aldrig behöfwa undwara några nöjen af hwad slag och beskaf enhet det wara må — Jag mil härmed anmoda mor att tilläga Anna i Storgården det hon ej behöfwer tänka på mig mera, ty nu kan det wara slut, jag behöfwer ej nu som herre bes höfwa bry mig om en bondirös, när jag Har en Miamjell till fäsimö, derjöre säg henne, det är allideles slut oh jag bryr mig icke mera om henne. Som i detta mitt bref förekommer mycket lefwande språk, wore det bäst att ni talte wid Postor P. att han på swensta språket öfwersatte de utländska orden, ty wanan att umgås med herrstap och bildat folk gör att jag gärna mill bort glömma rcårt utfattiga froenffa språk som numera är alldes NS urmodigt och behöfwer omfrällag på förbättrade gruns er — — — Mina 3 skjortor som iag hittade, hafwa gått i sönder eller blifwit maspropriterade hwarföre de behöva lagad eller jjösteras, hwilket ni fan med anbud ombeförja och derefter Hit åter ända, då jag alltid blir sörbindlig — -När ni skriswer bref till mig ffull det stå på utanslriften Sekreteraren Högädle Herr L. S., Göteborg, skrif ej ut Lars utan blott L. S. ty det är bara bönder fom man strifwer ut förnamnet till, fom för all del ihåg detta, ty annars fommer jag att slämmas och sådant undwikes altid i Gö: teborg. Min sästmö mille jag gerna wisa Eder men som Hon är af herrskap och ni är bönder få slämmes jag att omtala för henne detta, möjligen när wi bli gifta, fan jag fanfte beqwär ma mig dertill, om ni få åstunda och då skall jag föreftrifz ma Eder huru ni bör bära Cr åt på det Hon ej måtte få afsmak för mig tednar Eder Son. Tillfredsstäld mot fin wilja. Den utmärkte lä