Norrländska Korrespondenten – 9 juli 1872, sida 2

Förargligt. I bland stöta omständigheterna tillsammans på ett förargligt sätt. Så war det med det sista stjernfallet och general Trochus tal i fransla uationalförjams lingen. En allmän glädje uppftod i de kretsar der de jwens ffa stjernorna fallit ner, men få fick man läsa Trochus tal, och der stod, att ordenswäfendet är i de styrandes hand ett mäktigt demoralifationsmedel. Dessa ord slogo ner som en bomb bland dem fom af ftjerns fallet försats i sjunde himmelen. En fådan der liten tingest i knapphålet skulle då werkligen wara demoralisedande, och Kasper, tillifa med många andra röda krabater, skulle således ha rätt, då de swänga gisslet öfwer ordenswäfendet? Denna tanke fom fler än en nydekorerad att 7dra öronen åt sig, och mången tänkte följa Björnstjerne Björnsons exempel och flux sticka tillbaka otyget. Kasper wet en som utropade: — Det är skam för en hederlig karl att bära dylikt krimskrams, som hänges på allt hwad narrar heter! — Men näfta tons fe war: En stjerna ger ändå en wiss glans i mobbens ös gom.7 Och få behöll Han stjernan, hwilken handling just bewisar def demoraliserande kraft, ty för fåfängans skull tväfwes hederskänslan, och det ser således ut som om Trochu stulle ha rätt, hwilket allt more bra förargligt. (K.) Ry telegraf. Ett par bönder stodo och fpråfade om telegrafen och den ene sökte förgäfwes förklara för den andre, huru det tillgår wid telegrafering. Slutligen fick han en ljug idk. nbilla dig, fade han, att telegrafen är en faslig lång hund, fom har swansen i Köpenhamn och hufweit i Stodholm. Trampar du nu på swansen, fom är i Köpenhamn, så släller han i Stockholm. Begriper du nu, dumbom?