Norrländska Korrespondenten – 6 juli 1872, sida 2

följaktligen både synliga och osynliga kristna, och wi i de flesta fall ej kunde afgöra, om ej den ftenbara likgiltigbeten bedroge. Tredje frågan beswarades få, att det wisferlis aen finnes tillfällen, då dessa blott till namnet i församlingen kvarstående af ommändelfeförföt blott skulle ännu ytterligare förhärdas, och Timoteus och Titus hade af Paulus fått rådet att undwika fättare; men budet att gå ut på gator och wågar att förkunna ordet wore ännu lika bindande fom fordom, och man kunde ej weta när dessa oomwände af omwändelfeförfötet skulle Ytterligare förhärdas, derföre borde man trotsa denna fara och i afseende på dem efterfölja sist nämnda bud. Fierde punkten beswarades få, att några af orsakerna woro werlisligt sinnelag, wållust, werldsliga omsorger, dryckenskap, stolthet öfwer inbillade högre kunskaper, werlremenniskornas ringa aktning för Gudsbarn och sabbatens wanhelgande medelst arbete och på andra wis. Wid femte punkten upgäfwos ofwannämnda hinder öfwerwinnas genom tålamod och ihärdigs het wid ordets förkunnande, och detta ej endast bos presterna, utan äfwen bos lekmånnen, ei blott lårande utan äfwen föreröme i lefwernet och ej blott genom offentlig werksamhet utan äfwen ges nom denna werksambets riktande enskildt på de personer, fom man finner deraf wara i behof. Wid sjette punkten anmärktes, dels att de kristne ålåge att wäl anmända tiden til Herrens tjenst, särdeles fom djefwulen ej försummar att på bäfta sätt, ban fon, anwänta den för fina syften; dels att man borde aktgifwa på tidens tecken, fom ej alla woro onda; och upmuntra de goda riktningarne, men motarbeta de dåliga. Tidens knapphet medgaf ej den sjunde frågans bebandling. Rörande sista frågan upgåfwos farorna bestå i öfwermod under mergängen ech klenmodiahet uns der motgången samt afund öfwer andras större gåfwor, hwarwid erinrades, att en af de twä förs nämsta apostlarne Petrus och Paulus byste afund emot ben andre, och widare faran att själf förlos ra det andeliga lifwet och glömma nådaftolen uns der de mångfalriga bestyren, och att dessa fas ror bäst undwikas genom flitig umgåängelse med Herren. Sörskildt erinrades om det andeliga hörs mod, bwari syföreningar och dylika få lätt räta, för det de merwerka till befrämjande af Herrent sak. Wid diskussionen öfwer den åttonde vu fom wi med flit fatt fist, fastän den mid bebanrse lingen war den fjerde i ordningen, förflarade förs koherren Håkansson fiömännen wara i srörsia bee hof af religionsunderwisning oh ansåg samma medel böra anmändas här fom annorstädes, nämre ligen kolportörer och fmåskrifters utdelande samt möjligen framdeles en fjömansmissionär. — Or Röst erinrade om nödwändigheten att göra någons ting för sjömånnen, då dessa i åratal kunde wara ute på hafwet i afsaknad af tillfålle till orrets hörande och det under ständig lifsfara, samt med delade att redan några enskilra personer på Skönsmon börjat utdela småskrifter bland dem, Han hänwisade på teras öppenhet och tillaänglighet för alla dem, hos bwilka de finna werklia mäns skap. Han fade fig wid evangeliska fofters landsstiftelsens ärsmöte hafwa fäftat upmärtfambeten på detta behof och omnämnde, att i Gefle en enda person låtit upbunaga ett af dessa kapel, fom sjömännen af falsk blyasel föredraga framför kyrkorna, samt medelst utskickad ängbåt låter dit inbjuda sjömäånnen och afbemta dem från fartye gen. Hwad medlen beträffade, menade han att Herren nog fule förja derför, såsom han hittils uppehällit Medelpads missionsförening och låtit dess inkomsker jämt förökas till och med emot allas förwäntan under år med dåliga skördar. — Hr Palmbera bänwisade derpå, att annorstäådes får som i Stockholm och Göteborg sjömansmissionerna burit fig utmärkt wäl, ja bättre än de andra, då till och med ej ens den fattigaste enka twekat att dertill gifwa fin skärf. Således synes det praktiska refultatet upstå af detta ärs missionsmöte, att kolportörswerksamheten kommer att utsträckas äfwen till sjömännen, och wi anse det ej wara skål att klaga deröfwer, utan tro att äfwen de, fom äro ofwoat sinnade mot denna werffambet säsom wanligen förenad med läseri, stola instämma uti den hedniske tejfas ren Alerander Severi ord, då man hos honom klagade öfwer, att ett wärdshus af de då manlis gen förföljda kristna blifwit förwandlad til en kyrka. Kejsaren swarade nämligen: He0re en kyrka ån ett wärdsbus; Gud må för öfrigt der dyrkas på hwad sått fom helft! Konsert gifwes i morgon å Tivoli af den af br Knaust angagerade utmärkta Skänska husarsextetten, och under ledning af hr fanjunkare Ström. Wi hafwa under de sednare aftnarne warit i tillfälle höra deras utmärkta prestationer och måste instämma i de loford, som öfwerallt der de uppträdt kommit dem till del, både i inod utlandet. Teater. I morgon gifwes Aug. Blanches upps