Norrländska Korrespondenten – 2 juli 1872, sida 2

fom någon gång ör falet, icke alltid en passande läsebok är att tillgå, utan härtill måste anwändag bibel och psalmbok, är ju helt natur liat att bet religiösa sinnet ide annat fan än, om ide dö das, åtminstone förslöas och den gamla mörtnaden för dessa böcker småningom aftaga; och det är ganska troliat, att just det, som man genom kristendomsunderwisningen will motarbeta, i stället genom det hänsynslösa sätt, hwarpå den mångens städes bedrifwes, understödjes. Man klagar både med oc utan skål öswer lårometoden äfwen i de öfriga af folkskolans läror ämnen; men denna klagan tyckes på det hela taget wara mindre befogad, i det ett alt mera nationelt underwisningssätt dag för dag gör sig mer och mer gällande, i synnerhet bland de Hnare ffolläs rarne. Att de aamla lärarne, själfwa upfostrade i den maskinmessiga Bell—Landkaster metoden äf wen med förkärlek anwända densamma, bör ide stort förundra oss; wi böra icke beller af ett och annat exempel fälla en alt för hård dom öfwer det hela. Om wi i stället med upmårksamhet följa såwälde na lärarnes, fom de liberala pedapor gernas lofwärda sträfwan, att förwandla skolan från en nattwardsläsninasanstalt äfwen för lifmet, ffola wi sannerligen, om ide blunda, ätminstone med mildhet rätta de mest framftående oegentligbeterna, synnerligast fom mi äro öfwertygade, att de af fig själfwa bortfalla, endast man ide genom trångbröstade förbud lägger hinder i wägen för det fria arbetet. (Forts.)